Herr talman! Jag trodde att replikerna var till för att jag skulle ställa frågor. Men jag har inget emot att försvara det som är ställningstagandet från utskottets majoritet. Det är alltså inte en reservation.
Vi vill att det inte ska funka bara enligt lagens bokstav. Vi vill att det ska funka i människors verklighet. Det här är inte ett problem överallt, men det är ett stort problem för de personer som drabbas, som i praktiken inte får möjlighet att använda sig av den rätt att välja utförare som anges i lagstiftningen. När lagstiftningen inte fungerar i praktiken har vi ett ansvar att se till att få den att fungera.
Herr talman! Jag vill gå tillbaka till de frågor som jag ställde till Mikael Dahlqvist.
Sedan ni tog över regeringsmakten har situationen månad efter månad kraftigt försämrats, och vi kan följa den utvecklingen. I mitt anförande nämnde jag att 80 procent nu får avslag på nyansökningar. Bryter man ned den siffran på halvår kan man se att det under det första halvåret var 78 procent som fick avslag. Andra halvåret 2016 var det 82 procent som fick avslag. Utvecklingen fortsätter med ett tempo som gör att möjligheten att få personlig assistans försämras dag för dag som vi debatterar den här frågan i kammaren.
Ja, regeringen har tillsatt en utredning som ska vara klar 2018, men den tar inte sikte på de förändringar som har skett på grund av att domstolen har meddelat prejudicerande domar. Flera år i efterhand har Försäkringskassan ändrat sin tillämpning. Situationen är akut, och regeringen borde göra någonting nu. Så frågan kvarstår: Vad gör regeringen just här och nu?