Herr talman! Först vill jag bara kommentera de domar som Mikael Dahlqvist har återkommit till under hela den här debatten. Det är sant att domarna finns där. De kan inte förbises. Men den senaste dom som har fått förödande konsekvenser är från 2012. Av någon outgrundlig anledning implementerades den av Försäkringskassan först 2016. Innan dess ansåg Försäkringskassan att det inte var möjligt att ta den i anspråk, just för att den skulle få för stora konsekvenser. Detta är Försäkringskassans egna citat.
Det här är ett bekymmer. Det betyder att när regeringen öppnar slussportarna i sitt regleringsbrev blir det möjligt att använda sig av domarna för att effektuera politiken. Det är inte rimligt, enligt min mening.
Sedan kommer vi till de andra delarna om att ta ansvar för politiken. Jag tycker att Emma Henriksson har haft väldigt bra repliker i den här talarstolen. Hon visar på möjligheterna för personer som nu får avslag. Alltmer arbete riktas nu in på att beskriva personer inom assistansen som oseriösa och mer eller mindre kriminella. Assistansberättigade målas ut som potentiella fuskare och assistansanordnare som kriminella bidragsberoende. Det är ett problem. Det är nämligen det som gör att man nu kan driva denna politik vidare, där man faktiskt mycket effektivt drar ned i stället för att öka och göra så att fler människor har möjlighet till assistans.
Jag vill ställa en motfråga till Mikael Dahlqvist: Vad gör egentligen Mikael Dahlqvist med sitt fagra tal från partikongressen?