Herr talman! Jag ska inte alltid hålla två anföranden om ett och samma betänkande, men det fanns skäl att göra det den här gången. Det framkom nämligen en del saker i debatten som är värda att återkomma till.
Vi har i dag hört regeringens företrädare säga: Nu har vi ändrat regleringsbrevet. Nu kan vi nog se en förbättrad situation. Tydligast från Miljöpartiet hörde vi: Bara ni får se siffrorna från i år kommer ni att se att det här nog har vänt.
Jag passade på att springa ut och ta kontakt med Försäkringskassans statistikenhet för att fråga: Kan ni få fram siffror på hur utvecklingen ser ut i år och på andelen avslag? Jag kunde få ett svar. Det ska sägas att det är med det förbehåll som Försäkringskassan brukar ha. Man brukar ta fram statistiken med tre månaders eftersläpning, för då brukar man veta att den är helt säkerställd. Det är den 19 april i dag. Det är alltså ytterligare några dagar kvar innan det har gått tre månader. Men för januari kan man få fram siffror som möjligen kan komma att ändras något. Under 2016 var det 20 procent som fick detta beviljat. I januari var det 12 procent. Det var 22 procent första halvåret förra året och 18 procent andra halvåret. I januari i år var det 12 procent.
Det är en utveckling som i hög hastighet går åt ett håll. Om jag vore regering skulle jag känna att det är så akut att man ska vidta åtgärder här och nu. Precis som vi hörde i replikskiftet nyss går det att agera snabbt, men det kräver att man har viljan. Frågan är: Har regeringspartierna den viljan, eller blundar man för dessa siffror? Väljer man att låta bli att ta reda på dem för att man inte vill se sanningen i vitögat?
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)