Herr talman! Jag vet inte riktigt hur man ska tolka svaret, för det lät nästan som att Miljöpartiet gör bedömningen att det här mycket väl kan vara korrekt. Vi talar om att det under 2016 var 471 personer som fick assistans beviljad. Det är siffror som i många år har legat på en bra bit över 1 000 personer. Så många har fått assistans beviljad.
Vi vet hur utvecklingen är i vårt land tack vare de stora framsteg vi gör inom den medicinska behandlingen: Vi räddar livet på fler, men det föds också fler barn som redan från början har stora behov. Utredningar har tillsatts där man tittar på hur utvecklingen har varit. Vad har människor för behov som gör att de har rätt till det samhällsstöd som vi gemensamt i denna riksdag har beslutat att de ska ha? Det finns ingenting i dessa utredningar som säger att människor blir så mycket friskare. Tvärtom har utvecklingen lett till att det successivt är fler människor som behöver assistans. Människor råkar ut för saker. En del föds med stora behov, och en del drabbas av saker under livet som gör att de får stora behov.
Nu har antalet mer än halverats på bara ett par år under er ledning. Om regeringen tycker att detta är en utveckling som mycket väl kan vara motiverad förstår jag att regeringen inte gör någonting akut. Men vi har människor i dag för vilka man står och vacklar på sjukhusen och inte vet vad man ska göra. Familjer har sina barn liggande kvar på sjukhuset. Det beror inte på att barnen behöver fortsätta att vara där, utan det beror på att regeringen inte tar ansvar för att lösa en situation som är akut.
Det har mycket riktigt funnits ett antal prejudicerande domar där det tog flera år innan någon började använda domen på ett annat sätt. Det gjordes efter regeringens regleringsbrev. Det var väl för väl att regeringen backade från detta regleringsbrev och skrev ett nytt, vilket man alltid gör varje år.
Är Miljöpartiet alltså bekvämt med den situation vi har i dag?