Fru talman! Jag kan med tillfredsställelse konsta-
tera att vi har kommit en bit närmare varandra i denna
diskussion.
Svensk cancerforskning står ju väldigt högt. Det
tror jag att vi alla är eniga om. Därtill skulle jag vilja
nämna en sak som jag inte tror att socialministern är
okunnig om men som kanske andra är, nämligen att
Cancerfonden, Riksföreningen mot cancer, står för
75 % av all svensk cancerforskning. Och det är en bra
bit. Där har man tyvärr fått lite sämre arbetsmöjlig-
heter genom utbildningsministerns åtgärd att kost-
nadsbelägga Cancerfonden på ett sätt som jag har
diskuterat med honom och som jag tycker är väldigt
olyckligt. Även utbildningsminister Georg Andersson
drog en gång tillbaka ett sådant förslag, likaså Per
Unckel. Men tyvärr vill inte den nuvarande utbild-
ningsministern Thomas Östros dra tillbaka detta.
Behövs denna plan? Ja, min uppfattning och
många andras uppfattning är att den behövs. Men
självklart är cancersjukdomarna många. En del säger
att det kanske finns 100 olika arter av cancersjukdo-
mar. Så visst behöver man en övergripande planering.
Och här är det fråga om de fyra benen som vi nämn-
de. Och jag hoppas att ni till hösten tittar på detta. Jag
tror att socialministern förstår hur gärna Cancerfon-
dens forskare och experter ställer upp som rådgivare
och informatörer för att komma fram på den här vä-
gen.
Cancersjukdomarna kommer ju att öka i antal
trots de medicinska landvinningarna. Det beror bl.a.
på att vi blir så mycket äldre - sjukdomarna hinner
utvecklas hos oss. När genomsnittsåldern var 40, 50
eller 60 år dog människor av helt andra sjukdomar,
som man i dag kan behärska. Därför växer cancern
fram och står för en så stor del av mänskligt lidande.
Desto viktigare är det att vi också griper oss an
cancersjukdomarna över hela fältet och ser till att vi
får en planering av sjukvården, som börjar med pre-
vention och utbildning av dem som ska sköta den här
verksamheten, på forskningsområdet, ute på kliniker-
na, i åldringsvården osv.
Jag hoppas att det här ska komma till stånd. Även
om jag, fru talman, som jag sade förut, inte kan ta upp
det här i kammaren vill jag bara tala om för socialmi-
nistern att jag inte avser att vara tyst i framtiden hel-
ler. Det finns andra forum där man kan få framföra
sina åsikter, eftersom det gudskelov är en demokrati
vi lever i.