Fru talman! Det är första gången som vi debatte-
rar detta. Jag blev väldigt glad när jag fick höra att
först statsministern och sedan socialministern gick ut
och sade att vi behöver en cancerplan. Jag har i flera
år motionerat om en sådan och ständigt fått nej.
T.o.m. efter att statsministern och socialministern
hade gått ut med uttalanden om att det behövdes en
cancerplan fick jag nej från socialutskottets majoritet.
Det gjorde mig väldigt förvånad.
Detta är ingen politisk fråga. Detta är, precis som
när det gäller osteoporos, i högsta grad en hälsofråga.
Samtliga länder är på väg att planera en sådan
cancerplan. Vad är det viktigaste? Ja, det är naturligt-
vis preventionen. Och preventionen gäller ju, precis
som socialministern sade, diabetes, hjärt- och lung-
sjukdomar m.m. Om man åtminstone kunde komma
så långt att man tittade på preventionen och på ut-
bildningen. Cancersjukdomar drabbar ju långt fram i
tiden, kanske 10, 15 eller 20 år om man inte har vid-
tagit några åtgärder. Jag tror att vi i vårt samhälle är
eniga om att rökningen är den farligaste faktorn. Här
behövs i högsta grad insatser för att stoppa den.
Jag blev således mycket förvånad över att jag fick
nej på mitt förslag om en cancerplan. Både i Norge,
Danmark och England har man redan påbörjat detta.
Och dessutom håller man på att utarbeta det i flera
andra länder på initiativ av WHO, Internationella
Cancerunionen och European Cancer Leagues med
stöd av EU.
De cancerpreventiva insatserna, den aktuella can-
cerbehandlingen, den nuvarande organisationen och,
vilket kanske är allra viktigast, läget inom cancer-
forskningen är de områden som speglar olika delar
som skulle ingå i en cancerplan.
När vi diskuterade detta i utskottet förra veckan
påstods det att detta är fyra delar som inte går ihop
och att de inte kan behandlas samtidigt. Jag blev
väldigt förvånad, eftersom detta är fyra ben som hela
frågan står på, och de måste gå ihop med forskning,
behandling, organisation och cancerprevention.
Jag skulle vilja fråga varför man lämnade den,
som jag tyckte, fina inställningen till en cancerplan
som statsministern och socialministern hade för två
eller tre veckor sedan.