Fru talman! Tack för det, socialministern!
Låt mig använda mina sista talarminuter till två
saker. Det är väldigt bra att få höra detta om en natio-
nell samsyn. Det gäller just att vi använder våra re-
surser på rätt sätt. Det är vårt gemensamma ansvar.
Där skulle jag vilja gå tillbaka till en av mina
gamla käpphästar, som jag har talat med tidigare
socialministrar om. Jag försökte en gång som vice
ordförande i Cancerfonden få använda Anslagstavlan
i TV för att tala om för framför allt unga människor
hur man ska undvika att få cancer. Det här kan an-
vändas på många områden. Det fick vi inte, för det
var bara institutioner som fick använda Anslagstav-
lan. Cancerfonden räknades inte dit. Det var mycket
beklagligt.
Jag har flera gånger ställt frågan: Kan jag inte få
socialministerns eller Socialdepartementets löfte att
titta på om inte Anslagstavlan skulle kunna göra någ-
ra små korta, kanske humoristiska, inslag om varför
man inte bör röka, varför man bör röra på sig och
varför man bör göra eller inte göra någonting för att
skapa sig ett bättre liv, för att undvika att drabbas av
sjukdomar som man kanske annars drabbas av, och
också för att kunna hjälpa sina barn, sina anhöriga
och sina vänner att undvika dessa svåra hälsotillstånd,
som vi alla gemensamt vill försöka medverka till?
Kan jag vid ett senare tillfälle få en tanke om att
Anslagstavlan skulle kunna gå ut även med sådana
här saker? De är väldigt duktiga på att tala om när vi
ska betala våra restskatter, eller ännu mera när vi ska
betala vår licens till TV - det ser vi stup i kvarten. Låt
oss också få se hur man ska undvika att få dessa för-
färliga cancersjukdomar.