Fru talman! Jag kommer att ägna mitt anförande
åt den moderata reservationen nr 3 under mom. 8.
Den gäller gemenskapslagstiftningens fullföljande vid
den svensk-finska gränsen.
I tre års tid har jag lämnat motioner om gränshan-
deln som har behandlats av riksdagen. Jag har också
haft interpellationsdebatter med skatteminister Tho-
mas Östros för att förmå riksdag och regering att fullt
ut följa gemenskapslagstiftningen i enlighet med EG-
rätten - med andra ord att fullfölja vårt åtagande som
fullvärdig medlem i Europeiska unionen.
Min motion Sk807 som behandlas i det här betän-
kandet tillkom bl.a. för att Riksdagens revisorers
skrivelse om införlivandet av gemenskapslagstift-
ningen och EG-rätten i den nationella lagstiftningen
lämnade en del i övrigt att önska. Jag hoppas att flera
ledamöter har tagit del av den.
Den fria rörligheten över den svensk-finska grän-
sen i östra Norrbotten begränsas fortfarande när det
gäller privatpersoners självklara rätt att handla i Fin-
land och ta över varor till Sverige utan sanktioner.
Tobak och alkohol är ju undantagna.
Det generella förbudet mot användandet av röd-
märkt finsk olja i motorfordon, som trädde i kraft den
1 januari 1996, ändrades i två beslut av riksdagen
1997 och 1998 på grund av att det var en felaktig
lagstiftning. Detta hade också påpekats av Europeiska
kommissionen. I dag tillåter lagen att man kan passe-
ra gränsen med full tank plus reservdunk utan att
svensk skatt tas ut. All annan införsel av finsk olja
beskattas i Sverige.
Enligt min mening är detta rätt när det gäller yr-
kesmässig import men ej när det gäller privatimport.
Av EU-direktiven framgår det här fullständigt klart.
Det står: Yrkesmässig import beskattas i destinations-
staten och privat import beskattas i landet där varorna
köptes av konsumenten. Om varan köps av en privat-
person och levereras av säljaren till en köpare i annan
medlemsstat skall importlandets skatteregler gälla.
Det här fastslogs också av EG-domstolen i fallet The
Man in Black. Om en köpare själv organiserar trans-
porten av varor inköpta för enskilt bruk i annan med-
lemsstat gäller ursprungslandsprincipen. Sverige har
beviljats förlängd övergångsperiod avseende den
mängd varor som av resande kan införas skattefritt i
Sverige, men det gäller endast tobak och alkohol.
I tre år har nu befolkningen i framför allt östra
Norrbotten genom nationell särlagstiftning och myn-
dighetsutövning förhindrats att fritt handla enligt den
inre marknadens princip. Landets främsta experter på
EG-rätt hävdar också att myndighetsutövningen vid
gränskontrollen inte håller vid en EG-rättslig pröv-
ning. Mot den här bakgrunden är det förvånande att
inte utskottsmajoriteten är beredd att ändra denna
nationella lagstiftning i den del som berör privatper-
soners gränshandel.
Per Erik Granström sade i sitt anförande nyss att
man ansåg att detta inte strider mot gemenskapslag-
stiftningen och EG-rätten. Jag anser att det här är
fullständigt klart om man tar del av allt material som
finns. Också i det betänkande som lades fram när vi
blev EU-medlemmar står det klart och tydligt vad
som gäller.
Än mer förvånande blir det när andra departement
tydligen uppfattat vad EG-rätten innebär. Enligt riks-
dagsförordningen skall regeringen fortlöpande infor-
mera riksdagen om vad som sker i det europeiska
samarbetet. Departementen upprättar faktapromemo-
rior om bl.a. gemenskapslagstiftningen. Närings- och
handelsdepartementet informerade hösten 1997 om
den slutliga versionen av den handlingsplan som
också kommissionen antog den 4 juni 1997. Vi riks-
dagsledamöter fick också den här informationen. Jag
hoppas att alla läser denna information. Den kommer
nästan varje månad.
Den övergripande målsättningen för handlings-
planen var, meddelade Närings- och handelsdeparte-
mentet, att den inre marknadens effektivitet måste
förbättras. Man skulle också se till att den inre mark-
naden säkerställdes, alltså den inre marknadens prin-
ciper. Samtliga åtgärder skall vara genomföra den
1 januari 1999. Europeiska rådet godtog också hand-
lingsplanen i Luxemburg den 20-21 november 1997.
Rådets slutsats blev: Europeiska rådet begär följaktli-
gen att alla tidsfrister beaktas samt att alla nödvändi-
ga åtgärder vidtas för att snabbt och effektivt för-
verkliga de mål som prioriteras i den nyligen fram-
lagda handlingsplanen för fullbordandet av den inre
marknaden. Det skulle alltså vara genomfört senast
den 1 januari 1999.
Det är svårt att finna skäl för att behålla en natio-
nell särlagstiftning som så tydligt strider mot EG-
rätten och dessutom mycket marginellt påverkar sta-
tens kostnader. Den fria rörligheten för varor, tjänster,
personer och kapital mellan medlemsstaterna blev
således inte vad som utlovats i norra Sverige. Befolk-
ningen är oerhört besviken. Man känner sig diskrimi-
nerad. Ett antal personer har överklagat beslut som
ålagt dem att betala skatt för medhavd finsk olja och
är beredda att fortsätta till EG-domstolen om det blir
nödvändigt. Men varför måste det gå så långt? Vi
borde kunna ändra det här innan dess.
Den praktiska tillämpning som görs av Tullver-
kets personal är att den privatperson som innehar mer
rödmärkt finsk olja än vad som ryms i fordonets tank
och reservdunk blir uppmanad att inom fem dagar
anmäla volymen till skattekontoret i Ludvika och
betala svensk skatt; alltså svensk skatt för en vara
som redan beskattats i Finland.
I min egenskap av motionär, som dessutom upp-
lever gränshandelsproblemen på nära håll, förundras
jag av regeringens och utskottsmajoritetens ovilja att
tillrättalägga en nationell särlagstiftning och myn-
dighetsutövning som definitivt står i strid med EG-
rätten.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla moderata
reservationer i det här betänkandet, men i enlighet
med vad vi brukar göra inom Moderata samlingspar-
tiet yrkar jag bifall endast till reservation 1.