Fru talman! Emma Berginger ger en beskrivning av infrastrukturpropositionen som om det bara vore så här en proposition från regeringen kan se ut. Så är det ju inte. Det här är ett politiskt dokument. Propositioner kan se väldigt olika ut. Ibland kan de vara väldigt detaljerade, ibland mindre. Till exempel brukar ju Tomas Eneroth skryta om hur han lyfter in Norrbotniabanan efter att den borgerliga regeringen tagit bort den. Det är väldigt bra att den lyfts in.
Jag kan ge Emma Berginger rätt i så måtto att det här är ett rambeslut vad gäller pengar och politiska prioriteringar. Det är därför det oroar mig att vårt klimatmål om att minska utsläppen med 70 procent inte har fått tydligare genomslag i den här infrastrukturpropositionen. Som grund för hela infrastrukturpropositionen finns det ju en prognosstyrning. Man kan då gå tillbaka till Trafikverket och se att de baserar alla sina planer på ökad vägtrafik. Här hade Miljöpartiet och Socialdemokraterna kunnat skriva in väldigt tydligt att det är vårt klimatmål som sätter ramarna för den framtida åtgärdsplaneringen, som ska komma i nästa skede. Hade man gjort det hade man sänt en tydlig signal om att till exempel gamla storskaliga vägprojekt måste lyftas ut ur åtgärdsplaneringen därför att de kommer att sluka pengar och leda till alldeles för stora utsläpp.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Framtidens infrastruktur
Sedan är beskrivningen av de tre budgetposterna lite intressant. I den tidigare infrastrukturpropositionen fanns posten utveckling av transportsystemet mycket riktigt med, men då fanns också en fördelning mellan insatserna till väg och järnväg. Det har den här regeringen listigt nog tagit bort, så nu vet vi inte hur mycket av de här 437 miljarder kronorna - den största satsningen - som går till väg respektive järnväg. Varför? Kan det vara så att ni inte är överens?