Fru talman! Självklart går det att vara mer eller mindre detaljerad i en proposition. Men samtidigt är det, precis som vi har konstaterat här, så att en infrastrukturproposition hålls på en relativt övergripande nivå. Den ska ange inriktning och de ekonomiska ramarna. Förra gången den här S-MP-regeringen lade fram en infrastrukturproposition nämndes ett enda objekt; det var Lund-Hässleholm som lyftes in. Bara det, att man valde att peka ut ett objekt, var ganska särskilt. Det normala är ändå att man håller sig på den övergripande nivån.
Utgångspunkten i propositionen blir väldigt tydlig, nämligen de transportpolitiska målen, inklusive klimatmålen. Om det hade varit en rent miljöpartistisk infrastrukturproposition kan jag absolut tänka mig att vi hade kunnat ha ännu tydligare skrivningar kring klimat- och miljömålen. Men jag tycker inte att det finns fog för att säga att klimat- och miljömålen inte finns med i propositionen, utan de finns med på ett tydligt sätt.
Sedan finns det också underlag från Trafikverket i form av till exempel deras basprognoser. Dem kan vi diskutera ganska länge, skulle jag tro. Både jag och Jens Holm har synpunkter på dem, inte minst på att de ofta slår fel. Man kanske inte behöver förhålla sig till dem rent bokstavligt.
Det här är en proposition som utgör en möjlighet för oss att ta ansvar för Sveriges framtid och för uppnåendet av klimat- och miljömålen. Men det som har hänt här i dag, fru talman, innebär att vi har en politisk situation som gör att vi riskerar att få en M-KD-SD-regering. Det, fru talman, kommer inte att skapa några nyttor för järnvägen. Det kommer inte att skapa några nya stambanor för höghastighetståg. Det kommer förmodligen att leda till att vi inte når våra klimat- och miljömål.