Fru talman! Vi måste nu nog börja från början.
Annars blir det här nog obegripligt för de få som
lyssnar på oss.
Jag tycker att det är bra att vi får ett Early war-
ning system via EU. Självklart skall vi lyssna på de
förslag som Anita Gradin har. Vi skall ta dem till oss.
Jag säger också till Gun Hellsvik att jag direkt är
beredd att gå med på hennes krav i det avseendet. Jag
måste tala med mina berörda kolleger om huruvida
jag eller någon av dem formellt skall ta upp detta,
men naturligtvis skall detta föras upp till diskussion.
Vi skall från Sverige se till att befinna oss vid front-
linjen, såsom vi ofta har varit i narkotikafrågorna.
Vi är inte emot Anita Gradins förslag. Vi tycker
att de är bra, och vi är för ett Early warning system.
Den andra frågan är vår nationella lagstiftning be-
träffande narkotiska preparat. Vi har märkt att den
inte räcker till. Den fungerade för de gamla prepara-
ten - heroin, opium, kokain osv. - men den räcker
inte till för de nya syntetiska drogerna. Den är inte
tillräckligt snabb i de sammanhangen. Vi måste ta upp
de exempel på preparat som Eva Goës och även Gun
Hellsvik i sin interpellation har nämnt.
Jag säger då: Om det finns juridiska invändningar
mot att tillämpa den generiska lagstiftningen, tala då
om vari de problemen består i! Utred detta snabbt, så
att vi kan ändra på vår lagstiftning och få med de här
drogerna! Jag tycker inte att vi skall gå någon ny väg,
utan vi måste bestämma oss för hur vi skall hantera de
nya preparaten. Det är det som det nu handlar om.
Senast i oktober skall man vara klar med ett underlag
till oss.
Avsikten är alltså att ta itu med detta. Det är då
också viktigt att titta närmare på vad man kan göra i
FN-sammanhang. Det är ju bara i internationella
sammanhang som man kan ta itu med sådana problem
som t.ex. Internet skapar. Där måste just de här frå-
gorna tas upp och vädras.
Detta är vad vi kan åstadkomma förutom narkoti-
kapolitiken i övrigt. Politiken måste innefatta allt från
information till föräldrar - som Gun Hellsvik tidigare
förde på tal - till insatser från Mariapol till vad skolan
och alla andra inblandade måste ta itu med.
Nu är det på något sätt avgörandets stund. Det
farligaste är om det skapas en allmän acceptans - om
vi börjar tycka att knark är okej eller att det är som
vilken annan drog som helst. Det får vi inte göra. Vi
måste upprätthålla det folkliga stöd som finns för en
mycket restriktiv narkotikapolitik.