Herr talman! I den här debatten mellan mig och
Annika Jonsell måste man ställa sig den grundläggan-
de frågan, nämligen vad det är som gör Sverige så
unikt. Jag som jobbar mycket i EU i Bryssel ser det
varje gång jag är där. När jag är i Spanien och Tysk-
land ser jag det också. Det unika med Sverige är vår
höga sysselsättningsfrekvens för kvinnor. Det unika
med Sverige är att de lågutbildade kvinnorna inte har
fastnat i hemmen. De har tagit steget ut på arbets-
marknaden. De jobbar väldigt mycket i den offentliga
sektorn, men också inom industrin, handeln, bank-
världen osv. Det är den stora skillnaden. De lågutbil-
dade i kvinnorna i Sverige har fått chansen. De har
fått sin egen inkomst, och därmed sin egen frihet.
Sedan återstår det mycket att göra på den vägen, men
det är det avgörande skillnaden. Det är också en väl-
digt stor skillnad mellan oss och Moderaterna. Ni ser
inte på detta på samma sätt.
Låt mig ta upp de olika utredningarna igen. Jag
vill korrigera Annika Jonsell på en punkt. Expert-
gruppen för studier i offentlig ekonomi har ju gett ut
en rapport, Lönar det sig att arbeta. Och svaret på
den frågan är obetingat ja. För den överväldigande
majoriteten kvinnor, män och familjer i Sverige i dag
lönar det sig att arbeta. Det är inte 40 % utan 4 % av
de arbetslösa som skulle förlora på att återgå till arbe-
tet.
Det är klart att jag kan hålla med om att det är 4 %
för mycket. Men det är ändå en väldigt liten del om
man ser till att av totalt 100 % är det 96 % som fak-
tiskt tjänar på att arbeta.
Det val vi en gång gjorde när vi gjorde det oavlö-
nade hemarbetet till avlönat arbete på en arbetsmark-
nad har också medfört att vi i Sverige inte ser några
tendenser, som i många andra länder i dåliga tider, på
att kvinnor skulle gå tillbaka till hemmen, på att kvin-
nor skulle välja att bli hemmafruar eller hemmaarbe-
tande igen.
Den tendensen finns inte i Sverige. Även om man
har en låg lön vill man arbeta. Man vet att det egna
arbetet är betydelsefullt, på kort men kanske framför
allt på lång sikt. Även om man bara tjänar litet grand
när man tar steget från att vara arbetslös och in i ett
jobb, så tar man det steget. Man vet nämligen att om
ett litet tag, på litet längre sikt, tjänar man på att arbe-
ta i stället för att vara hemma med a-kassa.
För övrigt, som jag skriver i svaret: Valet finns
inte. Man kan inte välja mellan att gå på bidrag eller
att ta ett arbete. Den som är arbetslös och som erbjuds
ett arbete som den personen bedöms kunna ta har
skyldighet att ta det. Det tycker jag är oerhört viktigt
att stryka under, särskilt nu när vi ser att många jobb
kommer och då det också är viktigt att vi så fort som
möjligt kan besätta de jobben.
Till Inger Segelström vill jag säga att det är viktigt
med arbetsvärdering. Tyvärr förlorade JämO ett mål
för några år sedan. Men det resulterade i att JämO
fick litet nya pengar av Ulrica Messing och mig för att
kunna driva de frågorna vidare och ta sig an nya mål
när det gäller arbetsvärdering. Jag hejar på JämO allt
jag kan, och jag tycker att det är en väldigt bra väg att
komma till rätta med den sneda fördelning av löner
som finns mellan gruppen kvinnor och gruppen män.
Jag är säker på att så småningom kommer JämO ock-
så att lyckas i det arbetet, och det är en bra väg att gå.
När det gäller förvärvsfrekvensen har ju trenden
under 90-talet tyvärr varit i vikande. Men trots det
ligger vi fortfarande i topp inom EU. Vi ligger alltså i
topp i EU när det gäller kvinnors sysselsättning, trots
att den har sjunkit. Men vad vi nu kan se är att arbets-
lösheten sjunker och att sysselsättningen ökar.