Fru talman! Fru statsråd! I regeringsförklaringen
står det ju att gymnasieskolans kvalitet skall höjas.
Det var allt som stod om gymnasieskolan, vilket jag
har full förståelse för, eftersom en regeringsdeklara-
tion skall spänna över ett stort fält.
Just av det skälet tyckte jag att det fanns anledning
att interpellera skolministern och för att ge möjlighet
att i riksdagen tala om inom vilka områden och hur
gymnasieskolans kvalitet skall höjas. Därför är jag
förvånad över att få ett så innehållslöst svar. Det finns
alltså inga förslag till konkreta åtgärder. Uppenbarli-
gen var det bara munväder och tomt prat från minis-
terns sida i regeringsförklaringen. Man var tvungen
att hitta på någonting helt enkelt.
En värdefråga att ställa till Ylva Johansson är om
hon innerst inne är nöjd med tillståndet i gymnasie-
skolan, eller om hon tänker komma med några kon-
kreta förslag.
I svaret skriver Ylva Johansson att dagens arbets-
marknad ställer större krav på gymnasieskolan. Den
analysen är vi helt överens om. Men då måste man ju
också se till att skolan är i fas med den förändring
som sker ute i arbetslivet, och då krävs det ett antal
förändringar. Jag skall lägga fram en del förslag till
Ylva Johansson på vad som bör göras för att se till att
kvaliteten höjs.
Tidigare här diskuterade Ylva Johansson och Be-
atrice Ask just frågan om behörighet och urval till
högre utbildning. Där finns nu en proposition som
Carl Tham har lagt fram i riksdagen, vilken vi be-
handlar i utbildningsutskottet. Förmodligen är åtmins-
tone Carl Tham och Ylva Johansson i den frågan i fas
med varandra. Men faktum är att man i propositionen
säger att eleverna inte behöver vara godkända i 90 %
av kurserna. Låt mig ta ett exempel. Det innebär alltså
att en elev inte behöver vara godkänd i matematik
eller i exempelvis engelska i a-kursen men ändå kan
komma in på en högre utbildning och då ha en
grundläggande behörighet, som det numera skall heta.
Men då är man ju inte i fas med vad man säger när det
gäller grundskolan. Där säger man att eleverna skall
vara godkända i svenska, engelska och matematik för
att komma in på ett nationellt program. Nu är det ändå
framtiden vi diskuterar. Jag tycker att det är mycket
allvarligt att man tummar på detta, därför att då stär-
ker man trots allt inte kvaliteten och kraven på gym-
nasieskolan.
Den andra delen, som Ylva Johansson och jag har
debatterat tidigare, är kompetenskraven för gymnasie-
lärare i yrkesämnen. Fortfarande tillåter man att hälf-
ten av de lärare som undervisar i yrkesämnen i skolan
inte har en bättre eller större ämnesteoretisk kunskap
än vad eleverna har när de lämnar skolan. Detta är
utomordentligt allvarligt, och detta har ni inte gjort
någonting åt.
Den tredje delen är den arbetsplatsförlagda ut-
bildningen, APU, som nämns i svaret. Nu äntligen
tillsätts en arbetsgrupp, vilket är jättebra. Man har ju
haft ett helt år på sig att göra detta. Men det viktiga är
att man kommer fram till ett resultat. En kvalitetsfrå-
ga är ju också att man ser till att eleverna i yrkesäm-
nena får just en arbetsplatsförlagd utbildning. Här
måste det faktiskt hända något. Min fråga är vilket
initiativ ministern tänker ta i frågan.
Den fjärde delen är fristående gymnasieskolor, där
det kommer en proposition inom kort. Det är viktigt
att vi ser till att de fristående gymnasieskolorna får en
chans att verka på rimliga villkor, därför att de är ett
bra alternativ till det offentliga skolväsendet, där man
har ett högt ansökningstryck osv.
Den femte delen, som jag också tror att man måste
göra, är att man måste våga fatta beslut om huvud-
mannaskapet i gymnasieskolan. Här fladdrar ju rege-
ringen rejält. Det man egentligen vill är att kommu-
nerna skall ta över, men eftersom man inte törs ge-
nomföra detta lägger man fram de litet halvhjärtade
förslag till riksdagen som vi nu behandlar.