Herr talman! Jag yrkar bifall till vår motivreservation.
Utskottsmajoriteten ifrågasätter grundtanken med att införa gemensamma statsobligationer i euroländerna. Man menar att detta kan leda till bristande budgetdisciplin. Den nuvarande ekonomiska krisen i euroområdet beror inte på bristande budgetdisciplin. Det är inte en statsskuldskris utan en kris orsakad av finanssektorn och en felaktigt konstruerad valutaunion. Spanien, Portugal och Irland hade överskott i sina offentliga finanser före finanskrisen 2007-2009. Eurokrisen är snarast ett uttryck för valutaunionens inneboende svagheter. Utan möjlighet till självständig valutapolitik har flera sydeuropeiska länder fått se sin konkurrenskraft urholkad till följd av skillnad i produktivitetstillväxt bland valutaunionens länder. Detta har bidragit till stora underskott i bytesbalanserna och i de offentliga finanserna. Fel ränta och fel växelkurs bidrog först till överhettning och överutlåning från bankerna och nu till att länder sitter fast i ett skruvstäd av dålig konkurrenskraft.
Herr talman! Det är sant att ett antal länder i eurozonen har betydande budgetunderskott och/eller stora statsskulder. Men det finns många andra länder, däribland USA, Storbritannien och Japan som har lika stora eller större budgetunderskott och statsskulder utan att räntorna på deras statsobligationer har skjutit i höjden. Den främsta anledningen till detta är att de har egna centralbanker som agerar som långivare i sista instans. Länderna i euroområdet har inte det; det är anledningen till de stora skillnaderna i räntenivåerna. Den europeiska centralbanken, ECB, skulle kunna ta rollen som lender of last resort, det vill säga sista instans, men EU:s regelverk förbjuder i princip att ECB fyller denna funktion. Euron gör det därför dyrare för länder som saknar egen centralbank att låna upp pengar.
EMU-länderna har nu beslutat att bankerna inte ska behöva stå för sin oansvariga utlåning; det ska skattebetalarna göra. Det är helt horribelt. De som starkt har bidragit till krisen krävs inte på sitt ansvar utan ECB går in och garanterar utlåning till bankerna med 1 procents ränta i tre år. Det är pengar som bankerna i sin tur till 6 eller 7 procents ränta kan låna ut till krisande länder som blivit skuldsatta på grund av bankernas bristande ansvar. ECB betalar alltså bankerna för att de har varit oansvariga och för att de har lånat ut pengar till länder som redan har stora problem och får betala skyhöga räntor. Det innebär att man kommer att förvärra krisen ytterligare.
Den kris som vi nu ser i euroområdet blir snabbt allt allvarligare. Varningarna för recession blir allt fler. I Frankrike, Finland, Italien och Nederländerna varnar man nu för att ekonomin ska börja gå bakåt. Grekland och Portugal är redan där. Skuldkrisen ser ut att bli akut i såväl Spanien som Italien med risk för att länderna inte kan klara sin egen upplåning. Dessutom ska statliga lån motsvarande 1 500 miljarder euro omsättas i nya lån nästa år.
Vi har en stor social kris där människor blir arbetslösa, miljoner människor blir fattiga och människor ställs utan framtid och tvingas emigrera för att kunna försörja sig och sina familjer. Hemlösheten och köerna till soppköken ökar. Det finns en stor risk att eurokrisen blir en eurokollaps. Det är ingenting någon av oss önskar, men det är någonting som vi måste inse kan ske.
Det är ett problem att borgerliga politiker inklusive finansminister Borg och merparten av hans regering är anhängare av euron och i grunden vill att vi ska vara en del av valutaunionen. Carl B Hamilton och Jan Björklund går längst i sin vurm för euron och slår gärna följe med liemannen. Politisk prestige kan ställa till mycket oreda. Det finns redan tecken på att man förbereder sig för att euron kanske måste överges av flera länder. Storbritannien har instruerat sina ambassader att förbereda sig för att det kan bli en mycket allvarlig ekonomisk kris med både social oro och sammanbrott i betalningssystemen. Även deras banker har uppmanats att vara beredda att bistå engelska medborgare när euron kollapsar. Irland förbereder sig rent tekniskt för att kunna börja trycka en egen valuta igen. Den slovakiska talmannen sade för ett tag sedan att man måste förbereda en återgång till slovakisk krona. I går kunde vi se att även ECB har uttalat sig om att det kan bli förändringar i EMU och att flera länder kommer att lämna. Det som vi inte kunde säga högt för en tid sedan sägs nu högt av allt fler.
Vänsterpartiet delar utskottsmajoritetens syn att grundtanken bakom gemensamma statsobligationer kan ifrågasättas, men utifrån andra bevekelsegrunder. Vi menar att den främsta risken med gemensamma statsobligationer är att de skapar ett tryck på ökad överstatlighet i den ekonomiska politiken. Det är en utveckling som vi tar starkt avstånd från. Vi röstade nej till EMU och sedan dess kan vi se att stödet för euron har minskat drastiskt; jag tror att det i dagsläget är 11 procent som anser att vi ska gå med i EMU. Svenska folket är klokt till skillnad från Carl B Hamilton och Jan Björklund.
Jag yrkar återigen bifall till vår motivreservation.
Jag önskar alla god jul och gott nytt år.