Herr talman! Jag ska börja från början. Vänsterpartiet ville visst låna ut pengar till Irland. Men vi ville inte ställa krav på privatiseringar av hälso- och sjukvården och apoteken och på sänkta löner. Det var något som Folkpartiet gjorde med varm hand. Men vi ville vara solidariska med det irländska folket och lyssnade in vad folket ville ha hjälp med. Man ville inte ha hjälp med att ställa krav på privatiseringar, på sänkta löner eller på sämre pensioner. Det är skillnad på hjälp och hjälp, Carl B Hamilton!
Till skillnad från Carl B Hamilton anser vi att bankerna har ett ansvar att ta sina egna förluster - det är inte skattebetalarna i olika länder som ska stå för dem.
Det
är att ta ansvar, Carl B Hamilton! Därför lånar vi inte ut pengar in blanko.
Vi vill veta till vilka pengarna ska gå och vilka villkor som ska ställas. Ska det ställas krav på privatiseringar, på avregleringar, på sänkta löner och på sämre välfärd är vi inte med. Ska pengarna gå till att bistå människor - till att skapa sysselsättning, till att öka tryggheten och till att se till att den sociala välfärden fungerar - är vi självklart med. Men vi är inte med om vi ska rädda banker och lämna folk därhän.
Vi är solidariska. Vi röstade nej till EMU. Carl B Hamilton försöker på alla sätt ta in oss bakvägen. Carl B Hamiltons skygglappar leder honom, menar jag, till att slå följe med liemannen. EMU var från början felkonstruerat. I dag ser vi det mycket tydligt.
Carl B Hamilton vet liksom vi att EMU:s konstruktion aldrig tidigare var prövad. Det var ett stort våghalsigt experiment. I dag är det oerhört många människor som betalar priset för det - ett politiskt prestigeprojekt, ingenting annat!