Herr talman! Den senaste tidens turbulens i eurozonen har tydligt visat att Sverige och svenska folket fattade rätt beslut när vi i folkomröstningen 2003 sade nej till att gå med i EMU. Få, om ens några, länder i eurozonen har klarat de krav som euroländerna ställer på varandra om att inte gå med underskott och att ha stabila statsfinanser.
Det är uppenbart så här i efterhand att det har tjänat Sverige väl att inte införa euron. Jag är därför glad att vi lyckades förmå svenska folket att vi inte skulle gå med i valutaunionen. Det hade varit dåligt för Sveriges ekonomi. De farhågor som vi på nejsidan varnade för har infriats med råge.
Vi anser därför från Miljöpartiets sida att det inte finns skäl för Sverige att delta fullt ut i den föreslagna finanspakten som nu är på väg genom Europa och som ska hantera problemen med euroländernas gemensamma penningpolitik. Ett nej i det fallet är också ett sätt att visa respekt för utslaget i folkomröstningen om euron i Sverige.
Samtidigt är det av vikt för Sverige som ett litet exportberoende land att euroländerna klarar att hantera skuldkrisen och mildra den ekonomiska oron. Vi finner därför inget skäl att Sverige ska hindra euroländerna från att ta till de verktyg som de själva anser nödvändiga för att hantera krisen. Men bland dem verkar det nu tydligt att stabilitetsobligationer inte ingår i den överenskommelse som slöts den 5 december 2011 mellan Tyskland och Frankrike. Inget av länderna redovisade då att man ställer sig bakom ett system med stabilitetsobligationer. När euroländernas stats- och regeringschefer gjorde ett gemensamt uttalande den 9 december fanns det inte heller där någonting nämnt om stabilitetsobligationer. Med all säkerhet är därför det förslag som nu kommer i denna grönbok om att införa statsobligationer inaktuellt.
Trots det finns det skäl att säga några ord om själva tanken. Vi anser att det finns skäl att i grunden ifrågasätta tanken om att alla euroländer ska stå för varandras skulder. Vi ser att stabilitetsobligationer skulle lätta räntetrycket för skuldtyngda länder som Italien och Spanien, men vi tror inte att det är en lösning på själva skuldproblemet. Tvärtom finns det en risk att obligationerna får en motsatt effekt eftersom de leder till sänkt ränta för de drabbade länderna, vilket i sin tur kan resultera i att de slår av på takten gällande den nödvändiga saneringen av sina ekonomier.
Det finns också risk för att stabilitetsobligationer skulle leda till ytterligare politiska spänningar, inklusive de negativa EU-stämningar som nu börjar spridas i länder som skulle få sin ränta höjd, till exempel Tyskland, Holland och Finland. Att i det läget, när Grekland har svårt att leverera utsatta mål om att sanera sina statsfinanser, ytterligare försämra incitamentsstrukturen skulle nog medföra tydliga risker för att man inte skulle få den sanering av ekonomierna som är nödvändig för att i grunden klara av krisen.
Vi från Miljöpartiet finner därför att det är läge att ställa sig avvisande till stabilitetsobligationer som tanke. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i utskottets utlåtande.
Jag önskar ledamöterna och talmännen en god jul.