Herr talman! Tack, Karin Svensson Smith, för frågorna.
Den första fråga som ställdes är naturligtvis väldigt viktig, och jag har djupdykt lite i den statistik som finns för detta. Inte minst gjorde VTI en väldigt stor genomgång av de olika trafikslagens samhällsekonomiska kostnader 2014. I den konstateras att den långväga lastbilstrafiken har en högre internaliseringsgrad än vad till exempel godstågen har. Det innebär såklart inte att vi vill höja alla kostnader för järnvägen för att den ska täcka sina kostnader. Här måste man hitta en balans för hur man kan säkerställa att dessa transporter också fungerar.
Jag tycker att det är viktigt att lastbilen tar ett större ansvar för de externa kostnader som den för med sig, men det gäller ju alla trafikslag. Den kilometerskatt som regeringen ser över skulle innebära långt mer än att man täcker sina externa kostnader. Det skulle snarare vara en direkt straffskatt på lastbilen.
Sedan kan man vända och vrida på statistiken, som är komplicerad. Men det är inte så enkelt som att säga att lastbilen är det enda trafikslag som inte bär sina egna samhällskostnader.
Jag beskrev tidigare andra sätt att utveckla lastbilstransporterna. Jag tror att man kan göra dem tyngre och effektivare så att det behövs färre lastbilar på våra vägar för att transportera samma mängd gods. Elvägar har en jättepotential, och då kan vi fortfarande behålla lastbilen samtidigt som vi ser till att bränslet byts ut.
När det gäller fråga två är det viktigt att säkerställa kvaliteten och funktionaliteten på de trafikslag som vi vill att människor och företag ska använda sig mer av. Då är jag tillbaka till robustheten i vårt järnvägssystem. Det är klart att inte heller landsbygden ska vara utan kollektivtrafik, men måste ju vara realistiska i termer av hur många bussar som kan trafikera ett glesbefolkat område.