Herr talman! Återigen tror jag att det är viktigt att vi strävar mot att de olika trafikslagen bär sina egna kostnader. Problemet är att inte heller järnvägen gör det i dag. Då har banavgifterna ändå höjts radikalt för att ta höjd för slitaget som uppstår på våra järnvägar. Men det måste också finnas en rimlighet i de kostnader som påförs om vi fortfarande vill att människor och företag ska kunna transportera sig. Därför måste man jobba med både piskor och morötter. Tyvärr ser jag bara piskor från den här regeringen, medan vi snarare vill arbeta med stimulanser för exempelvis elvägar och tyngre fordon.
Den kilometerskatt som regeringen utreder handlar inte bara om att täcka de externa kostnaderna för lastbilar, för då skulle man inte införa en så hög skatt som nu utreds. Det handlar rakt av om en straffskatt.
När det gäller fråga två ber jag om ursäkt. Jag glömde faktiskt den konkreta frågan om kvotplikt. Vi har ännu inte satt ned foten riktigt där, och av vad jag förstod av regeringens presskonferens i går var det inte några konkreta besked.
Möjligen kan kvotplikt vara en väg att titta på. Jag utesluter inte den, och det kan vara en rimlig avvägning. Jag vet att branschen själv delvis ställer sig bakom en kvotplikt. Vi hade ett möte med Sveriges åkeriföretag för ett tag sedan, och jag tycker att den lösningen är intressant.