Herr talman! Jag ska tala lite om en motion som är skriven av Runar Filper och Jonas Millard. Den handlar om pumplagen.
Vi anser att skyldigheten för bensinstationer och andra försäljningsställen att tillhandahålla förnybara drivmedel bör tas bort. Enligt vår mening försämrades förutsättningarna för att kunna bo och verka på den svenska landsbygden när den så kallade pumplagen trädde i kraft 2006.
Att bo på landsbygden innebär att man är beroende av serviceinrättningar som tillhandahåller drivmedel i form av framför allt bensin och diesel. Eftersom ca 94 procent av alla bilister äger fordon med motsvarande drivmedelsegenskaper är det väldigt viktigt att man tillhandahåller just bensin och diesel.
Till följd av pumplagen har många serviceinrättningar av ekonomiska skäl tvingats lägga ned sin verksamhet, då de inte haft råd att installera anläggningar med förnybara drivmedel. Då mackägarna själva får stå för den stora investeringskostnaden och väldigt få använder bränslet är det över huvud taget inte lönsamt.
Vi anser att tillhandahållande av förnybara drivmedel är bra för att främja fler och bättre miljöalternativ. Vi anser dock inte att det ska vara påtvingat genom en lag som avsevärt försvårar små näringsidkares överlevnad. Dessa lever redan i dag ofta på marginalen, och det är följaktligen ekonomiskt mycket påfrestande att nödgas investera i biogasanläggningar eller etanolpumpar. Etanolpumparna poppade upp som en stor och positiv miljögrej - som dock förstörde bilarnas motorer.
Vi ser i dag att det kommer nytänk inom fordonsindustrin. Det har byggts tre vätgasanläggningar, en vid Arlanda, en i Göteborg och en i Malmö. Det är en investering på närmare 19 miljoner för att man ska kunna fylla på vätgasen på plats.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3.
(Applåder)
I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).