Herr talman! Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.
Man talar ibland om köksbordspolitik, och det är onekligen så att politik börjar vid köksbordet och att det personliga är politiskt.
För många är särskilt det här med bilen väldigt personligt eftersom man är så beroende av den. Alternativet tillgänglig kollektivtrafik finns helt enkelt inte överallt i Sverige. Jessica Rosencrantz från Moderaterna lyfte bland annat fram att man ibland kan få vänta mellan två och tre timmar på bussen. Jag vet ställen i mitt eget hemlän där man får vänta hela dagen eftersom bussen bara går en gång om dagen. Då är bussen helt enkelt inte ett alternativ när du ska till och från jobbet, för då kan du möjligen ta dig dit men inte hem.
Bilar skapar frihet och är en nödvändighet för många. Den är här för att stanna. En klimatpolitik för trafiksektorn måste därför rikta sig mot progressiva förslag på det här området.
Min nioåring har ett väldigt progressivt förslag - hon tycker att alla i Sverige ska få minst en egen häst. Jag tycker ju att det är roligt att man har börjat använda hästen bland annat inom skogsnäringen i stället för tunga maskiner. Jag har däremot lite svårt att se mig själv veckopendla mellan Örebro län och Stockholm till häst. Då föredrar jag faktiskt tåget - även om det som sagt är ett väldigt progressivt förslag.
Under alliansregeringen sattes det ambitiösa målet upp att Sverige ska ha en fossilfri fordonsflotta år 2030. Det är någonting som har nämnts flera gånger här i dag. Målet innebär fortfarande, år 2016, att vi står inför en av våra allra största utmaningar: att bryta vårt beroende av fossila bränslen, särskilt inom transportsektorn som står för den överlägset största andelen utsläpp.
Vi liberaler är för att beskatta utsläpp och miljöförstöring i stället för att beskatta arbete. Den som förorenar ska betala, och skatten bör höjas på miljöfarliga bilar. Med intäkter från miljöskatter kan vi sänka skatterna på arbete och företagande.
Utgångspunkten bör vara att andelen hållbara och förnybara drivmedel och el ska ökas parallellt med att fordonens energieffektivitet ökas för att minska utsläppen.
En elektrifiering av transportsektorn är viktig för att nå målet, och för att möjliggöra för elbilar behövs det en utbyggnad av laddinfrastrukturen. Elen som tillhandahålls ska givetvis vara ren.
Det händer mycket här, och det händer fort. Tesla har mer eller mindre förändrat synen på elbilar och gjort att utvecklingen av laddbara batterier har tagit enorma kliv framåt. Därför är det här med forskning på området otroligt viktigt.
Men det finns också andra saker vi kan och bör göra, inte minst på lokal och regional nivå. Det handlar om bussfiler och om differentierad trängselskatt för eldrivna, lätta lastbilar, taxi och personbilar. Jag nämnde tillgången till kollektivtrafik. Här finns mycket att göra runt om i Sverige, och något så enkelt som en översyn och samordning av tidtabellerna kan göra mycket för att öka andelen resenärer. Den offentliga sektorn har dessutom ett ansvar att gå före, och ett verktyg kan exempelvis vara upphandlingar.
För framtiden behöver vi titta på hur vi använder transporter, även personbilar, mer effektivt. Också här handlar det om att tänka progressivt, att omfamna innovationer och teknikutvecklingen, att se till att riva de hinder som finns och, framför allt, att inte bygga upp nya. Bilpooler, digitala tjänster där man kan hyra och låna bilar av varandra eller samåka, är ett exempel som skulle gå att använda mer, men det är en utmaning för vårt skattesystem i dag.
Det som är allas ansvar blir lätt ingens ansvar, och miljön och hur vi vill att vår framtid ska se ut är allas vårt ansvar. Låt mig citera Karin Karlsbro, som är ordförande för Gröna liberaler: "Sverige ska gå före EU och EU ska gå före världen i miljöpolitiken." Det hon menar är bland annat det moraliska ansvar som finns hos oss men också att miljöreformer ofta även har andra goda, positiva effekter. Det ska kosta att förstöra miljön och klimatet, men det ska också vara lätt att välja andra alternativ.
(Applåder)
I detta anförande instämde Sten Bergheden, Edward Riedl, Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (alla M), Anders Åkesson (C) samt Robert Halef (KD).