Herr talman! När man har ett betänkande med 40
punkter och 28 reservationer ska jag kanske erkänna,
men något motvilligt, att jag känner viss sympati för
förste vice talmannens förslag om att införa tvåparti-
system i Sverige. Därifrån ska jag gå över till att
diskutera sakfrågorna.
Vår utgångspunkt från socialdemokratisk sida är
att verka för att alla människor får tillgång till ett rikt
kulturliv. Alla ska få möjligheter till ett eget skapan-
de. Det innebär att vi måste bryta de hinder som gör
att många människor fortfarande står utanför stora
delar av kulturlivet. Det handlar om att bryta både
den geografiska och den sociala orättvisan.
Därför är det viktigt att vi i ökad utsträckning ver-
kar för att bredda kulturinstitutionernas täckning till
att omfatta hela landet. Tyvärr har vi inte lyckats
särskilt väl ännu med den geografiska ambitionen.
Jag tror också att det är viktigt att vi gör satsningar
som riktas till ovana kulturanvändare.
När jag talar om att alla ska nås är det något som
måste börja redan med barnen. Jag har tillsammans
med några kolleger i utskottet haft nöjet att arbeta
med den språkpolitiska utredningen, Språkutredning-
en. Det slår en när man arbetar med språkfrågorna
och tillgängligheten till både det talade och det skriv-
na ordet hur viktigt det är att alla får möjlighet att
från förskoleåldern, dvs. långt ned i åldrarna, ta del av
kulturen. Det är ytterst en demokratiaspekt. Den
kommande riksdagen har efter valet anledning att i
stor utsträckning ägna sig åt dessa frågor.
För att skapa kulturell jämlikhet är det viktigt att
nå unga människor. Därför måste vi rikta fler insatser
inte bara när det gäller språket utan generellt när det
gäller den kulturella stimulansen till både förskola
och skola. Ungdomars egna mötesplatser och skapan-
de bör sättas främst.
Kulturell jämlikhet har också diskuterats här ur ett
köns- och maktperspektiv. Det är självklart viktigt att
ge lika förutsättningar för kvinnor och män, olika
minoriteter, funktionshindrade, olika etniska grupper
osv. Vi måste se till att också verka aktivt för detta.
Det innebär t.ex. att Kulturrådet för sin del har ett
speciellt uppdrag att se till att man i sitt arbete har
som mål att verka för en tydlig och urskillningsbar
uppdelning på kvinnor och män i den statistik som
man tar fram. Det gäller för övrigt också för Konst-
närsnämnden.
Jag ska kort kommentera några av de reservatio-
ner som föreligger. Vänsterpartiet begär i en reserva-
tion att effekterna av den kulturpolitiska bidragsgiv-
ningen ska utredas. Det anser att det är lämpligt att ha
en oberoende forskare för detta.
Det är naturligtvis viktigt att det ständigt sker en
utvärdering. Men jag vill erinra om det omfattande
arbete och den kartläggning av 20 års kulturpolitik
som gjordes i anslutning till Kulturutredningen. Det
finns nog en hel del av det materialet som fortfarande
är oläst, om jag ska vara uppriktig, och som förtjänar
att analyseras och gås igenom.
Samtidigt vill jag ge en speciell honnör till Riks-
bankens jubileumsfond. Den har i ökad utsträckning
arbetat med forskning inom detta område och stimu-
lerar forskning om kulturpolitiskt intressanta frågor.
Hela utskottet har för övrigt haft möjlighet att ta del
av det arbete som pågår och har pågått.
Det finns ett antal motioner som egentligen ytterst
handlar om ekonomi. Det har vi märkt på anförande-
na här. Det kan vara fråga om fler länskonstnärer,
mer pengar till Kulturrådet eller vad det nu är för
någonting. Jag rekommenderar er gärna att återkom-
ma till den debatten i anslutning till att riksdagen
behandlar budgetpropositionen till hösten. Det är där
den debatten hör hemma och ska föras.
Miljöpartiet vill att riksdagen gör ett uttalande om
de nordiska ländernas kulturella relationer. På sätt
och vis är jag glad för att den reservationen har gjorts.
Det ger mig tillfälle att redogöra för det. Ungefär
hälften av de pengar som Nordiska rådet disponerar
går till kultur, utbildning och forskning. Det är alltså
ett ansenligt belopp det handlar om.
Pengar räcker en bra bit, men det är inte allt i des-
sa sammanhang. Därför är det också viktigt att man
inom ramen för Nordiska rådet och också i andra
nordiska sammanhang arbetar för en ömsesidig sti-
mulans även gentemot våra närområden. Det pågår
också ett sådant arbete.
Vi har inom ramen för Nordiska rådets verksam-
het inrättat ett mycket uppskattat nordiskt litteratur-
pris. Det finns också ett musikpris. Till min stora
glädje kan jag nu meddela kammaren att presidiet i
Nordiska rådet i Reykjavik ställde sig bakom försla-
get från den socialdemokratiska gruppen i Nordiska
rådet att inrätta ett nordiskt filmpris för år 2002 som
ska delas ut i samband med sessionen i Helsingfors.
Folkpartiet har en reservation som bl.a. går ut på
att man ska tala om för regeringen att den ska börja
öka medvetenheten om kulturens betydelse för vidare
exportsatsningar. Jag tror faktiskt att regeringen är väl
medveten om detta. Det finns ju många institutioner
som används i sådana här sammanhang. Jag kan t.ex.
nämna Rikskonserter, Svenska institutet och en rad
andra olika institutioner som har ett kontinuerligt
samarbete. När utskottet för något år sedan var nere i
Sydafrika fick vi ett annat exempel på kulturellt sam-
arbete - mellan Kulturhuset i Stockholm och en teater
i Johannesburg. Det handlade inte om export utan om
kulturutbyte.
Jag kan också bara nämna det arbete som utrikes-
handelsminister Leif Pagrotsky utför för just musi-
kexporten.
Jag tycker alltså - om man ska vara ärlig - att
detta är lite grann att slå in öppna dörrar.
Moderaterna begär i en reservation att funktions-
hindrade ska få ökad tillgänglighet till kultur. Det är
lätt att instämma i detta - det är inget problem med
det. Ett första steg skulle kunna vara att Moderaterna
medverkar till att kraftfullt höja samlingslokalstödet
eftersom ungefär en tredjedel av samlingslokalerna
fortfarande befinner sig i situationen att de är svårtill-
gängliga för personer med funktionsnedsättningar.
Vi närmar oss slutet av mandatperioden. Med viss
förnöjsamhet kan man se tillbaka på åren som har
gått. Kulturbudgeten har ökat år från år. Visst finns
det många saker som måste åtgärdas. Det uppstår nya
problem och skapas nya möjligheter, och jag tror
också att kulturpolitiken framöver kräver större eko-
nomiska insatser.
Men poängen är att kulturen har stått pall i de
ekonomiska nedgångarna. Kulturen anses ofta vara
det område som först får stryk när konjunkturen vi-
ker, men den socialdemokratiska regeringen har prio-
riterat annorlunda.
Jag ska bara göra en kort utflykt över Öresund. I
dag skriver Svenska Dagbladet att nu drabbas kultu-
ren av kraftiga nedskärningar under den nya borgerli-
ga danska regeringen. För första gången på många år
går konstnärer nu ut i demonstrationståg. Chefen för
Danmarks största förlag säger: "Regeringen håller på
att isolera sig från allt som har att göra med andligt
och kulturellt liv i Danmark." I artikeln säger Svens-
ka Dagbladet vidare om nedskärningarna. "I ett slag
minskades kulturen med 15,3 % i den budget som den
konservativa regeringen nu förverkligar. Den medför
en rad drastiska nedskärningar inom specifika områ-
den. Bibliotekspengarna till författarna minskas med
samma procenttal medan Nationalmuseum blir av
med 40 anställda. Statens Kunstfond, som står för
statens stipendier och belöningar till konstnärer, får
sina anslag nedskurna med 30 miljoner danska kronor
- nära en tredjedel jämfört med förra året."
Det danska exemplet länder väl inte till efterföljd,
och det kanske finns anledning att tänka på det när
man diskuterar kulturpolitik inför det val som vi ska
ha här i Sverige till hösten.