Herr talman! Debatten i dag kan ge en lite missvi-
sande känsla. Det blir lite debatt. Vi har inte mycket
att diskutera från olika ställningstaganden. Det ser ut
som om allting är frid och fröjd. Men det är faktiskt
inte så när det gäller kulturen. Det vet vi alla.
Vi vet att pengarna inte räcker till. Det har vi dis-
kuterat när vi diskuterade budgeten. Vi vet att ersätt-
ningarna inte har följt med. När alla andra ersättning-
ar för arbete har gått upp har inte kulturens ersätt-
ningar hängt med. Vi vet att kulturens folk har en
mycket svår situation när det gäller andra politiska
beslut, t.ex. skatter, socialförsäkringar och hur olika
beslut tas.
Men det ser ut som om vi här känner oss maktlösa
av någon anledning. Inför det kommande valet skulle
jag gärna vilja att vi alla, i alla partier, tänker lite
djupare på det här. Det finns rapporter som visar alla
dessa saker. Det finns nya utredningar som söker
lösningar. Det vet vi också. Men hur länge ska man
dröja med att försöka hitta praktiska lösningar för alla
dessa stora problem?
Vi försöker inom Folkpartiet. Vi har ett arbete på
gång som går i denna riktning. Men det ser ut som om
vägen är väldigt lång och svårigheterna mycket stora,
så det kommer att bli intressant att se hur vi svarar i
valkampanjen på olika kulturutövares frågor.
Jag måste säga att som kulturutövare själv - en
människa som skriver och som då och då också un-
dervisar - känner jag mig mycket partisk i detta
sammanhang. Jag skulle gärna vilja åstadkomma ett
stort underverk och hitta den där stora förmögenheten
som i dag saknas när det gäller kulturens ekonomi.
Vad vi beslutar i dag är relativt oväsentligt. De
stora besluten står framför oss. Vi kommer att mycket
ofta ställas inför frågan: Men vad gör ni för att vä-
sentligt och relativt snabbt lösa dessa frågor?
Vi försöker i olika partier på olika sätt, men vi
borde vara modigare och mycket mer beslutna i dessa
sammanhang och komma med mycket större förslag.
Med detta avslutar jag den allmänna diskussionen.
Alltså: Det faktum att vi ställer oss bakom betänkan-
det betyder inte alls att vi är nöjda med situationen för
allmän kulturverksamhet i Sverige. Det betyder bara
att vi söker, om ni så vill, revolutionära lösningar -
fast jag tycker inte så mycket om ordet "revolutionär"
eftersom jag har mycket dåliga erfarenheter av vad
det kan betyda i praktiken.
Jag skulle vilja påminna om att vi också har två
särskilda yttranden i det här betänkandet, där vi talar
om minoriteternas situation. Där är vårt förslag fortfa-
rande mycket blygsamt. Vi hoppas att kunna åstad-
komma något mycket bättre under det arbete som nu
pågår. Men när det gäller tillgänglighet och handi-
kapp har Folkpartiet en mycket stor satsning i sin
budgetmotion. Det skulle öppna alla kulturens lokaler
och förbättra tillgängligheten för handikappade över
hela landet.
Mycket mer finns inte att säga just nu. Jag skulle
bara vilja, som en påminnelse, tala om reservation 12
under punkt 19, som jag också yrkar bifall till. Det är
en av våra stora önskningar att kulturens spridning
över landet ska få mycket stort stöd. Detta betyder
inte alls att vi tänker ägna oss åt någon motsättnings-
skapande polemik mellan storstäder och resten av
landet - inte på något sätt. Vi vill bara markera att vi
inte vill att kulturen utanför de starka kulturcentru-
men ska glömmas bort.