Herr talman! Det här har hamnat i en besvärlig
situation. Många av de frågor som ni har tagit upp är
sådant som berör socialministerns område. Skälet till
att jag har svarat är just kopplingen till EU:s be-
gränsningsdirektiv.
Om EU-arbetet går det att kort säga följande. I
fråga om det medicinskt-tekniska innebär svaret att
det finns små möjligheter att agera inom EU. Det är
större möjligheter inom ramen för begränsningsdirek-
tivet. Det är därför vi aktivt försöker driva på inom
EU för att använda begränsningsdirektivet för att
komma åt kvicksilveranvändningen.
Även om man alltid önskar att något hade gjorts
tidigare anser vi att det är bättre att kommissionen tar
upp frågan i höst än att den inte tas upp alls.
Principiellt angående kvicksilveranvändningen
tycker jag att det är ett stort problem att vi kan se en
ökning på amalgamsidan när vi samtidigt får en
minskning på andra områden. Utan att idka minister-
styre kan jag säga att det är anmärkningsvärt när olika
myndighetsrepresentanter motsäger riksdagens och
regeringens uppfattning om att amalgamanvändningen
absolut måste minskas och avvecklas.
Som miljöminister skall jag uttala mig om miljöef-
fekterna och inte hälsoeffekterna. Men jag har svårt
att förstå att ett ämne som anses så oerhört miljöfar-
ligt att vi vill ha en total avveckling är så farligt på
alla ställen utom just i min mun. Det har jag svårt att
begripa. Det är viktigt att vi får en total kvicksil-
veravveckling och även en total amalgamavveckling.
Regeringen återkommer i miljöpropositionen till
riksdagen senare i vår med konkreta förslag i kvick-
silverfrågorna.