Fru talman! Vi i Folkpartiet sätter kampen för de
nya jobben allra främst. Arbetslösheten måste bekäm-
pas, och det måste göras med nya jobb, inte genom
avveckling av arbetskraft. Nya jobb kräver fler före-
tag, fler företagare och företag som vågar expandera.
Därför måste företagsklimatet förbättras och det som
kan förenklas göras enklare. Vi har t.ex. lagt fram
förslag om att förenkla företagsdeklarationer, införa
servicecheckar och en rad andra förenklingar.
Självfallet var idén och ambitionen med förslaget
till skattekonto bra, men det blev fel ändå. Vi från
folkpartiets sida är givetvis positiva till att man effek-
tiviserar systemet med redovisning och betalning av
skatter och avgifter. Men förslaget ger inte den
överblick som är nödvändig i ett rättssamhälle. Vi
yrkar avslag på propositionen och vill att regeringen
skall komma tillbaka med ett nytt förslag, som kan
tillgodose de berättigade krav på utformning som kan
ställas. Systemet måste vara överskådligt och begrip-
ligt för användarna. Det här systemet är i alldeles för
stor utsträckning utformat för att förenkla för myn-
digheterna, och det är givetvis bra. Men det sker på
företagarens bekostnad, och det är det som är dåligt.
Vi vill att regeringen kommer tillbaka med ett nytt
förslag.
Carl Fredrik Graf har just tagit upp de flesta av de
tunga argumenten. Majoriteten har hittills inte tagit
någon hänsyn till dem. Men jag tänker ändå samman-
fatta våra invändningar ungefär så här:
Med det här förslaget blir det omöjligt att definie-
ra vilka skatter som har betalats, eftersom saldot på
kontot hanteras som en klumpsumma och eventuella
differenser smetas ut. Om systemet införs blir det
svårt att ta reda på vari ett underskott består. Det leder
lätt till att de olika skatterna blir anonyma. Ändå är de
ju helt olika och beräknas på olika sätt. Man vet inte
om det är preliminärskatt, slutskatt, mervärdesskatt,
arbetsgivaravgift, förseningsavgift eller vad det nu är
som inte har kommit fram och vad som inte har debi-
terats rätt.
Att skattemyndigheten inte kommer att särskilja
vad som har betalats till fullo och vad som inte har
betalats in är inte alls tillfredsställande. Blir det en
tvist ligger man givetvis risigare till om man redan har
betalat in skatten än om man inte har gjort det. Därför
måste företagaren själv kunna avgöra vilken skatt man
vill betala och vad man vill avvakta med. Man måste
också kunna se om en skatteinbetalning visar under-
skott, så att man kan rätta till det om man själv har
gjort fel.
Som grundidé är det helt horribelt att de olika
skatterna inte specificeras och debiteras för sig. Om
man t.ex. målar huset vill man ju gärna ha en specifi-
kation på fakturan från den firma som har gjort arbe-
tet och inte bara en klumpsumma på en papperslapp.
T.o.m. i vanliga snabbköp får man en ordentlig speci-
fikation på sina kvitton t.o.m. på äppelsorten eller
fetthalten på mjölken som man har köpt. Har någon-
ting blivit felstämplat kan man anmärka på det och
inte bara på slutsumman.
Vi tycker att skattemyndigheterna borde kunna få
som regel att ha minst samma nivå på servicen till
kunderna som Konsum och ICA har. Det är en fråga
om rättssäkerhet - en företagare måste kunna ha koll
på vilka skatter hon betalar. Det är ett anständighets-
krav.
Förslaget innebär också att inbetalningstidpunkten
blir det datum då skatten har kommit fram till statens
konto, inte när man själv gör inbetalningen. Det bety-
der att man inte kommer att veta när inbetalningen
skall göras för att pengarna skall komma fram i rätt
tid. Inte heller kommer man att veta när man kan få
restavgifter. Det kan t.o.m. vara olika beroende på var
i landet man bor osv. Det är också orimligt. Vi anser
dessutom att inbetalningsdag för momsen måste sena-
reläggas för alla företag.
Diskret inbakat i förslaget om skattekonto finns
det också ett förslag om utökat personligt skatteansvar
för företrädare för aktiebolag. En av fördelarna med
aktiebolagsformen är att man kan hålla den personliga
ekonomin skild från företagets. Redan i dag vet vi att
företrädare för ett aktiebolag kan bli personligt an-
svariga för moms, arbetsgivareavgifter och A-skatt
som är innehållen men som man inte har betalat in.
Men nu utvidgas det till att gälla alla skatter och det
blir en annorlunda typ av formulering. Detta ger sta-
ten en ytterligare förbättrad ställning gentemot andra
fordringsägare. I förlängningen kan detta givetvis
minska människors vilja, som vi så väl behöver i dag,
att ta risker och expandera.
Fru talman! Det som jag nu har tagit upp och en
rad andra invändningar gör att vi yrkar avslag på
propositionen. Vi vill att regeringen skall komma
tillbaka med ett förslag med samma grundidéer men
utformat för att garantera rättssäkerhet, likformighet
och enkelhet.
I detta sammanhang vill även jag ta upp frågan om
F-skattsedel. Tyvärr finns det alldeles för många ex-
empel på människor vars idéer stupar redan här. Det
finns alldeles för många exempel på hur skattemyn-
digheter har satt käppar i hjulen för många driftiga
entreprenörer. Vart och ett av dem är ett stort miss-
lyckande för ett land som skulle behöva en våg av
nyföretagande.
Tyvärr har det visat sig att kriterierna för avslag
på en ansökan om F-skattsedel sammanfaller ganska
väl med kännetecknen för en nybliven tjänsteföretaga-
re. För att få en F-skattsedel enligt dagens praxis skall
man:
inte tidigare ha varit anställd hos uppdragsgivaren,
inte använda uppdragsgivarens utrustning,
inte ha kunder som anlitar företagets tjänster under
långa perioder,
inte bedriva verksamhet av "allmän karaktär" och
inte ha en låg ekonomisk risk.
Ändå är det precis så här som många tjänsteföre-
tagare försöker börja, t.ex. genom att sälja till gamla
kontakter. Det är också på det sättet som många kvin-
nor börjar, vilka vill starta eget och bedriva en verk-
samhet inom någon sektor där man tidigare har varit
anställd.
Självfallet vill många hålla igen på kostnader. De
kan inte ta stora ekonomiska risker, särskilt inte de
många nyföretagare och tjänsteföretagare som kanske
har en period av arbetslöshet bakom sig och inte pre-
cis har kunnat lägga pengar på hög. Därför tycker vi i
folkpartiet att man borde vända på steken och låta
folk själva avgöra om det är näringsverksamhet de
bedriver och om de vill ha sin F-skattsedel. Vi måste
ha tilltro till människors förmåga att avgöra om de vill
ta risker och hur stora risker de kan ta, om de vill
avstå en viss möjlighet till trygghet i en anställning till
förmån för frihet och ansvar i ett företag. Kanske vill
de t.o.m. själva avgöra om de vill ha en krass möjlig-
het till försörjning som inte står till buds på annat sätt.
När vi säger att det skall vara lättare att få F-
skattsedel enligt de nämnda kriterierna avser vi inte
personer som är kända för att ha misskött sina betal-
ningar eller som tidigare inte har betalat skatt. Men
det är ju inte på dessa grunder som man hindrar en
förfärlig massa människor, utan man hindrar dem på
grunder som är helt irrelevanta.
Trots alltfler larmrapporter - och jag är övertygad
om att ingen av oss trodde att det skulle bli så här -
föreslår regeringen bara att säsongsföretag skall kun-
na få betala F-skatt. Vid en diskussion som jag hade
med skatteministern bara härom dagen, verkade han
helt främmande för att det skulle finnas ett problem
över huvud taget.
Vi måste skapa ett företagsklimat som bejakar
människor när de vill sätta i gång och förverkliga en
idé. Om vi vill att Sverige skall få en våg av nyföreta-
gande, kan vi inte stoppa affärsidéer, driftiga männi-
skor och verksamheter i förväg genom att myndighe-
terna så att säga överprövar affärsidén som sådan.
Fru talman! Mot bakgrund av vad jag har sagt här
står jag givetvis fast vid samtliga reservationer som
jag har skrivit under i utskottet, men jag yrkar bara
bifall till reservationerna 1 och 7.