Fru talman! Ja, innerst inne. Jag har även uttryckt att jag kanske har varit mer beredd att diskutera sakägarbegreppet än vad Vänsterpartiet någonsin varit tidigare. Om vi återkommer till tillståndsprocesserna har vi miljöbalken som är skyddslagstiftningen och plan- och bygglagen som är avvägningslagstiftningen. De ska ju mötas någonstans. Då är det väldigt viktigt att vi nu, inte minst kopplat till vindkraften, har en inriktningsproposition där vi talar om en gemensam instansordning. Det är ju inte meningen att innehållet i miljöbalken och plan- och bygglagen ska ändras. De ska fortfarande vara en skyddslagstiftning och en avvägningslagstiftning. Men när man har dem i samma instansordning har man mycket större möjligheter att, inte minst tidsmässigt, planera och pröva olika saker samtidigt och vinna väldigt mycket tid på det.
Ska man pröva miljövänlig verksamhet som vindkraft på exakt samma sätt som en sopförbränningsstation i Skövde? Man har faktiskt ett ramverk när man prövar. Sedan måste man naturligtvis ta till tillämpliga delar. Så är det med allting. Alla bygglov prövas inte heller på samma sätt. Allting prövas inte på samma sätt. Man får ändå se till omfattningen av verksamheten som sådan. Det gäller att ha så pass enkla och generella regler att man de facto kan pröva en sopförbränningsanläggning i Skövde och ett vindkraftverk efter samma regelverk.
Men i levande livet måste det naturligtvis bli mycket enklare att komma till beslut i processen kring ett enkelt vindkraftverk. Sakägarkretsen måste också av naturliga skäl bli mindre. Där tror jag faktiskt att vi är helt överens.