Fru talman! När det gäller frågan om vilka regel-
verk som ska gälla när en person inte är i stånd att
själv ge ett informerat samtycke finns det redogjort
för hur regeringen ser på frågan och hur komplex den
är. Man säger dessutom att på grund av att den är så
komplex förtjänar den att övervägas närmare än vad
man har hunnit med i det här sammanhanget.
Man säger dessutom att man ska överväga frågan
i annat sammanhang så att man kan ha hela greppet
även på den frågan. Jag är icke speciellt orolig på den
punkten. Självfallet ska dessa människor ha rätt till
bästa vård och adekvat behandling.
Ni har i era reservationer en gränsdragning mellan
forskningsprov och prov tagna för sjukvårdsändamål
precis som om det är alldeles givet att den skillnaden
finns i alla sammanhang. Det är uppenbart att ganska
många prover, patologprover exempelvis, tas av ren-
odlat sjukvårdsintresse för att fastställa om det finns
tumör eller icke tumör, och om det finns tumör vilken
typ av tumör det är.
Dessa prover och merparten av de prover som
finns i dag i biobanker är patologprov. Dessa prover
kan i ett senare skede bli mycket intressanta för
forskningens intresse. Den gränsdragning som ni
försöker göra är möjlig att dra på papperet. Men i den
praktiska verkligheten på våra sjukhus och i forsk-
ningsvärlden är gränsen inte alls möjlig att dra på det
sättet som ni försöker påskina i era reservationer.