Fru talman! Det finns knappast något område där
utvecklingen går så fort som inom biotekniken. I ett
allt hastigare tempo skapar forskning och utveckling
inom de biologiska vetenskaperna nya möjligheter av
avgörande betydelse för människors hälsa och liv-
skvalitet. En väsentlig förutsättning för denna ut-
veckling är att det finns biologiskt material att forska
på. Det är nödvändigt att det finns material bevarat i
biobanker. För att kunna klarlägga etiologin till folk-
sjukdomar som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och
autoimmuna sjukdomar krävs det analys av både
genetiska och miljömässiga faktorer.
Den miljömässiga exponeringen har ofta ägt rum i
många decennier innan sjukdomen bryter ut och kan
studeras om mycket gamla prov från patienter som
utvecklat sjukdomen fortfarande finns tillgängliga.
Alldeles aktuella är de farhågor som Livsmedelsver-
ket uttalat angående utveckling av cancer på grund av
akrylamid i viss typ av mat. Nu görs genomgångar av
tiotusentals sparade blodprover för att se hur halten
akrylamid i blodet förhåller sig till intaget av akryla-
mid och hur den därmed kan påverka cancerns ut-
veckling. Biobanksbaserade epidemiologiska studier
baseras alltså ofta på prov som är gamla.
Samtidigt som biobanker möjliggör fortsatta
framsteg som leder till bättre hälsa skapar de nya
kunskaperna också nya problem, då bankernas inne-
håll kan hota den enskildes integritet. Vi har kommit i
ett läge där vi nu noga måste väga mellan forskning-
ens berättigade krav, bonum commune och den en-
skildes lika berättigade krav på säkerställd och beva-
rad integritet. Det är en grannlaga uppgift att väga
intressen mot varandra - genetisk integritet mot så
god sjukvård som möjligt. Därför är det viktigt att
området lagregleras.
Fru talman! Jag ser alltså med tillfredsställelse på
att en lagreglering sker, men jag är samtidigt mycket
besviken på att den föreslagna lagregleringen lämnar
så mycket i övrigt att önska såväl vad gäller forsk-
ningens möjligheter som vad gäller skyddet av integ-
riteten och vårdens säkerhet.
Utskottet har haft möjlighet att förbättra förslaget.
Vi har uppvaktats av forskare och företrädare för
vården. Vi har bjudit in forskare och etiker. Vänster-
majoriteten har dock suttit med döva öron, och inte
något av de problem som har aktualiserats har man
tagit upp i majoritetsförslaget. Det är inte bara an-
märkningsvärt; det är en närmast häpnadsväckande
nonchalans som allvarligt kan skada förutsättningarna
både för forskning och vård och för människors tilltro
till att deras integritet tas på allvar.
Fru talman! Jag ska inte ta upp alla de svagheter
som förslaget har utan koncentrera mig på ett par.
Det första gäller vad lagen omfattar. Regeringen
föreslår att lagen om biobanker endast ska omfatta
biobanker som upprättats i hälso- och sjukvården.
Detta är otillräckligt eftersom biobanker också upp-
rättas i annan regi, t.ex. av forskningsinstitutioner och
företag som tillverkar läkemedel och medicintekniska
produkter.
Forskarsamhället och flera remissinstanser har
påtalat att det är mycket olyckligt att regeringens
förslag begränsar lagens tillämpningsområde. För en
heltäckande tillämpning bör lagen gälla all förvaring
av biologiskt material som går under definitionen
biobanker, oavsett hos vem de upprättas eller förva-
ras. Detta är också av största vikt för att ge alla do-
natorer lika starkt integritetsskydd och därmed skapa
lika villkor för forskning och utveckling, oavsett om
den sker i hälso- och sjukvården eller i annan regi.
Det är för mycket av hastverk i förslaget.
Det andra, fru talman, är regeln om att prov för
sjukvårdens rutinmässiga behov som uteslutande
utgör underlag för diagnos, löpande vård eller upp-
följning av enskild patient inte får sparas längre än
två månader utan att tas in i biobank, med allt vad det
betyder i form av formell hantering.
Jag anser att en sådan tidsgräns kan ställa till en
mängd onödiga problem utan att gynna patienten. I
stället skapar den risker för patientsäkerheten. Det är
vanligt att patienter följs upp under flera år för be-
handling av vissa sjukdomar, t.ex. vid behandling av
cancer. Att prov inte ska få sparas mer än två måna-
der utan den omständliga process med fullgott infor-
mationssamtycke som behövs för att överföra proven
till biobank får den sannolika effekten att prov slängs
bort. Eftersom det rör sig om tre fyra miljoner sam-
tycken per år kan det nämligen av uppenbara praktis-
ka skäl bli svårt att i varje enskilt fall inhämta ett
formellt giltigt samtycke utan en kraftig byråkratise-
ring och fördyring av sjukvården. Som följd får man
då en omprioritering av sjukvårdsresurser från vård
till administrativt arbete. Det försvårar behandling
som kräver lång tid och noggrann uppföljning och
minskar resurserna till vård. Regeringens och utskot-
tets förslag kommer därför att drabba sjuka männi-
skor, då nödvändiga kvalitetskontroller av diagnoser i
form av eftergranskning försvåras.
Likaså försvåras den hjälp vid diagnostik av nya
prov från samma person som nu är möjlig. För att ta
ett exempel: Är en nyupptäckt tumör en ny sjukdom
eller ett utflöde av en tidigare tumörsjukdom?
Vi anser därför att lagen enbart ska reglera bio-
banker där proven används för forskningsändamål
och att de vävnadsprov som hälso- och sjukvården
lagrar, där vävnadsproven insamlats för vårdens än-
damål och behov, ska omfattas av vårdens normala
regelverk, eventuellt med någon komplettering. Med
denna uppdelning mellan vård och behandling å ena
sidan och forskningsändamål å andra sidan försvinner
den krångliga tvåmånadersregeln. Den kliniska dia-
gnostiken är inte den statiska process regeringen
tycks tro utan en dynamisk process där prov behöver
granskas och åter granskas under en lång tidsperiod.
Det är också så att om provet är slängt riskerar
patienten att inte kunna få ersättning från patientska-
deförsäkringen om feldiagnos eller felbehandling
föreligger. Patientens ställning försvagas i stället för
stärks.
Fru talman! Förslaget innebär också att behand-
lingen av vuxna med nedsatt autonomi inte kan anses
stämma med prioriteringsbeslutet, som lyfte fram
dessas rätt till fullgod och likvärdig behandling. Ställ-
företrädarfrågan är nämligen inte löst i lagen. Försla-
get innebär att prov från icke beslutskompetenta, som
ju inte kan lämna det informerade samtycke lagen
ovillkorligen kräver, inte får samlas in eller bevaras i
biobank. Det innebär att dessa personer berövas sin
möjlighet att av behandlings- och säkerhetsskäl och
med tanke på framtida vårdbehov få sina prov beva-
rade i hälso- och sjukvården den tid deras sjukdoms-
behandling kräver, då prov som tas rutinmässigt för
diagnos, vård och behandling inom hälso- och sjuk-
vården inte undantas från lagen om biobanker om de
behöver sparas längre än två månader.
Detta visar ytterligare att förslaget är ett hastverk
som hotar att skada vården och patientsäkerheten. Det
är tragiskt för patienterna och för vården att vänster-
majoriteten inte insett detta.
Slutligen, fru talman, vill jag ta upp ett par saker
som kunnat förbättra tilltron till att integriteten skyd-
das. Möjligheten att koppla register som innehåller
både biologiskt material och personuppgifter ger
insyn i enskilda personers och mindre etniska grup-
pers genetiska egenskaper. Det innebär att enskilda
människors anlag för t.ex. ärftliga sjukdomar kan
blottläggas. Personuppgifter och biologiskt material
måste därför omges av hög säkerhet. Att personupp-
giftslagen och vårdregisterlagen föreslås gälla för
biobanker är därför bra, men det är ett problem att
personuppgiftslagen är för allmänt hållen och därmed
enligt min mening inte ger det skydd som är nödvän-
digt för att den personliga integriteten ska kunna
garanteras. Preciserade regler för behandling av per-
sonuppgifter bör därför tas in i biobankslagen.
När det gäller prov från foster, fru talman, lider
förslaget till integritetsskydd av en märklig könsdis-
kriminering. Mäns rätt till genetisk integritet non-
chaleras. Genetiska data från en person innehåller
information som kan hänföras till dennes mor och far.
För att inte inkräkta på dessas integritet bör samtycke
därför alltid inhämtas från båda vid provtagning på
foster.
Fru talman! Jag anser att särskilda krav bör ställas
på förvaring av nycklar till de koder som behövs för
att kunna identifiera det biologiska materialets ur-
sprung. Nycklarna bör inte finnas där biobanken
upprättas eller förvaras. Skyddet för den personliga
integriteten förstärks nämligen avsevärt när känslig
information och biologiskt material och nycklar för-
varas åtskilda. Regeringen föreslår ett sådant tillvä-
gagångssätt vid särskilt känslig information, t.ex.
sådan som rör små etniska grupper. Det är bra, men
det finns inget skäl att inte vara lika försiktig med alla
prov. Det ökar tilltron till integritetsskyddet och där-
med villigheten att medverka i insamling av prov.
Fru talman! De problem jag tagit upp är bara någ-
ra få exempel på de svagheter som propositionen och
betänkandet tyvärr innehåller. Utskottet kunde ha
medverkat till en långt bättre lagstiftning än den vi nu
får men avstod tyvärr från denna möjlighet. Det kan
stå svensk forskning, svensk hälso- och sjukvård och
svenska patienter dyrt.
Jag yrkar med detta bifall till reservation 1 men
står givetvis bakom alla våra reservationer.