Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Nordiskt samarbete

PER GAHRTON (mp), 1994-11-23 (riksmöte 1994/95).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Det är utomordentligt rörande att

höra alla dessa bekännelser till nordiskt samarbete

från företrädare för partier som tills nyligen gjorde sitt

bästa för att förtala nordiskt samarbete och

idiotförklara dem av oss som faktiskt talade om

nordiskt samarbete också före folkomröstningen om

EU. Jag hoppas att det ligger någon substans i allt

detta.

Det nordiska samarbetet har ju vuxit fram

nedifrån. Det har handlat om normalt, vardagligt,

praktiskt samarbete som omedelbart har varit till nytta

för människor: gemensam arbetsmarknad, möjlighet

att studera i de olika länderna, åka passfritt osv. EU-

samarbetet har börjat uppifrån och huvudsakligen

handlat om maktelitens försök att skapa en ny

västeuropeisk stormakt. Men det är väldigt bra att det

talas väl om det nordiska samarbetet.

Financial Times skrev häromdagen att det var en

väldig tur att Sverige röstade ja till EU, för därmed

undviker man ur Bryssels synvinkel risken för att

Sverige skulle bli centrum för framväxten av ett

nordiskt alternativ som på något sätt skulle kunna

konkurrera med den europeiska unionen.

Det vill man naturligtvis inte alls ha. Att den

nordiska samhällsmodellen,

fullsysselsättningssamhället, det miljövänliga

samhället och välfärdssamhället skulle få en chans att

ställas emot arbetslöshetsklubben runt Bryssel var

naturligtvis ett allvarligt hot för stormaktsbyggarna

där nere. Om Sverige hade röstat nej, hade det hotet

kunna förverkligas. De drar därför en lättnadens suck.

Hoppet står nu till Norge. I motsats till andra

talare här hoppas jag verkligen att norrmännen kan

hålla stånd mot de enorma ekonomiska resurser som

näringslivet och storfinansen även där pumpar in på

ja-sidan, lika anonymt och oredovisat som i Sverige.

Men jag tror att det finns hopp om att Norge kan stå

emot och att drömmen om ett rättvist samhälle och ett

samarbete mellan självständiga stater av ett sådan slag

som gynnar vanliga, normala människor i deras

vardagsliv faktiskt kan leva kvar. Därför hoppas jag

starkt på Norge.

Det är intressant att Elver Jonsson här ändå

noterade att hela Norden inte kommer med i den

europeiska unionen. Jag tycker att den insikten ofta

har lyst med sin frånvaro. Det är faktiskt så att

Färöarna inte ingår i EU. Grönland har t.o.m. trätt ur.

Det brukade framhållas som ett bevis för att det är så

lätt att träda ur. Island har såvitt vi vet inga som helst

planer på att gå in i Europeiska unionen.

Det talas om ett nordiskt samarbete. Menar man

då hela Norden? Det har hur som helst hela tiden stått

klart att hela Norden inte kommer att samlas i

Europeiska unionen.

Det är ganska oroande att man nu alltmer betraktar

det nordiska samarbetet bara som ett annex till EU.

Det är också uppenbart, och jag fick höra det senast i

går, att man planerar att slå ihop EU-delegationens

sekretariat och Nordiska rådets sekretariat här i

riksdagen. Det är ganska symtomatiskt för försöken

att utplåna det nordiska samarbetet som står på egna

ben. Det skall uppenbarligen förvandlas till ett bihang

till den delstatsstatus som vi dessvärre är på väg till i

den europeiska unionen.

Ja-sidan har lovat att det nordiska samarbetet nu

skall blomstra. Det är storslagna löften. Vi får se vad

det blir av det. Ett sätt att ge det samarbetet någon

form av självständig status vore att ta ett förslag som

vi från Miljöpartiet länge har framfört på allvar,

nämligen att man skall ha direktval till Nordiska

rådet. Vi går nu in i en union där vi skall ha direktval

till EU-parlamentet. Det tas som helt självklart. Vad

är det för fel på förslaget om direktval till Nordiska

rådet? Avsikten är inte att Nordiska rådet skall bli ett

lagstiftande parlament. Vi menar dock att ett direktval

skulle manifestera att Nordiska rådet står på egna ben.

Det skulle kunna ha en mycket begränsad beslutsrätt i

gränsöverskridande miljöfrågor, liksom vi vill att det

skall finnas på europeisk och global nivå.

Om man menar allvar med det nordiska

samarbetet måste man ändå se till att det får ny fart

nu, så att det inte bara blir ett forum för ett slags

förberedelse för vad de nordiska länderna skall göra i

EU. Det vore att definitivt begrava det nordiska

samarbetet.

Slutligen vill jag bara göra en kommentar till detta

med gemensam tid. Jag tycker att finländarna har

visat ett visst mått av realism. Om de skulle anpassa

sin tid till tiden i det övriga Norden, skulle de få

ytterligare en timmes skillnad i förhållande till sina

närmaste grannar i öster, t.ex. S:t Petersburg. Det kan

tänkas att de ivrigaste finländska EU-anhängarna har

begripit att geografin trots allt inte ändras genom ett

EU-medlemskap. Det är en insikt som tydligen inte

har nått de svenska folkpartisterna.

Debatten

Hämtad sida: 9

9 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

PER GAHRTON (mp): Nordiskt samarbete (1994-11-23) — PRESS0