Herr talman! Med anledning av utrikesutskottets
betänkande om nordiskt samarbete vill jag lyfta fram
några frågor som får förnyad aktualitet i ljuset av
folkomröstningen som leder fram till Sveriges
medlemskap i den europeiska unionen.
Vi vet nu att både Finland och Sverige blir
medlemmar och väntar med spänning på att det
norska folket skall säga sitt. Personligen skulle jag
glädja mig mycket om Norge också blir medlem. Det
skulle i så fall troligtvis också leda till en ansökan
från Islands sida.
Anledningen till att jag hoppas på ett medlemskap
för alla nordiska länder är att jag menar att ett sådant
medlemskap har stora förutsättningar dels att
befrämja det nordiska samarbetet, vilket vi redan sett
exempel på, dels att ge de nordiska länderna ökad
styrka i det europeiska samarbetet.
Redan nu talar de nordiska länderna nästan alltid
med gemensam röst i FN. I FN talar man också om
EU och de fyra, dvs. de fyra länder som ansökt och
förhandlat om medlemskap. Gemensamma möten där
man försöker vinna ökad styrka förekommer redan
mellan dessa länder.
Jag vill lyfta fram några områden där jag tror att
ett fortsatt starkt nordiskt samarbete kan spela en roll
också inom den europeiska unionen. På drogpolitikens
område har både det juridiska och det sociala utskottet
verkat för gemensamma handlingsplaner de nordiska
länderna emellan. Frågan om en harmonisering av
lagstiftning har även aktualiserats även om beslut i
den riktningen inte har fattats. Tobaksfrågan är en
annan fråga som jag har varit med om att föra upp på
dagordningen när det gäller en gemensam
handlingsplan. Inte minst cancerorganisationerna är
intresserade av att något skall hända på det området.
För att på ett effektivt och konstruktivt sätt kunna
driva dessa frågor i Europa är det en stor fördel om
det råder samsyn i de nordiska länderna. Det kan vi
väl säga att det gör i stor utsträckning.
Under sommaren som gick ställde jag en fråga till
Nordiska ministerrådet. Jag undrade om ministerrådet
var villigt att uttala sig för att på ett starkt sätt
gemensamt driva frågan om att motverka den
liberalisering när det gäller narkotikafrågan som har
blivit så aktuell i Europa. Jag fick då till svar att man
ville vänta litet med att uttala sig. Frågan var under
behandling, men man var övertygad om att det rådde
samsyn i denna fråga.
Det var inte långt därefter som vi fick höra från
danskt myndighetshåll att man där inte på samma sätt
som tidigare skulle, som man sade, jaga brukare och
användare av lättare narkotika, även om man inte
talade om liberalisering. Då är man redan inne och
tummar på detta område. Jag menar att det är oerhört
viktigt att man från svenskt regeringshåll försöker se
till att man är överens med de andra nordiska länderna
i dessa frågor, för att vi gemensamt skall kunna driva
dem med stor kraft inom den europeiska unionen.
Andra frågor har vi redan hört nämnas här. Jag
skall inte fördjupa mig i dem. Det gäller
miljöfrågorna, som har en oerhört stor betydelse i
samarbetet mellan de nordiska länderna men också
sträcker sig utanför de nordiska ländernas område, till
närområdet. Det arbetet tror jag också kommer att få
ökad styrka och kraft i och med att vi samarbetar
inom den europeiska unionen och där kan driva dessa
frågor vidare.
Sedan har vi Civildepartementets initiativ 1991,
under Inger Davidson, att tillsätta en arbetsgrupp för
samarbete över riksgränserna. Där ingår
representanter för Civildepartementet,
Utrikesdepartementet, Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Tre studier har gjorts. En gäller
gränsregionala samarbetsformer i Europa. Man har
också jämfört lokala och regionala
samhällsförvaltningar i de nordiska länderna och gjort
en kartläggning av svenska kommuners, landstings
och länsstyrelsers pågående och planerade samarbete
över riksgränserna. Jag tror att alla dessa
samarbetsformer har möjlighet att förstärkas och
ytterligare utvecklas i och med det europeiska
samarbetet. Det vi har lärt oss på det nordiska
området kan vi också dra fördel av i det europeiska
samarbetet. Jag hoppas att så kommer att ske genom
bl.a. de åtgärder som Inger Koch här pläderade för.