Herr talman! Den nya europeiska öppenheten och
integrationen innebar en utmaning för det nordiska
samarbetet. Den innebar också en nödvändig
vitalisering och förstärkning av det nordiska
samarbetet inom en vidare europeisk ram.
De nordiska statsministrarna stadfäste redan i
Bornholmsdeklarationen sitt gemensamma intresse
för att delta i ett utbyggt utrikespolitiskt,
säkerhetspolitiskt och ekonomiskt samarbete i Europa.
Som en följd av utvecklingen i Central- och
Östeuropa har säkerhetsbegreppet vidgats. Det
omfattar nu t.ex. även områden som ekonomi, miljö
och mänskliga rättigheter.
De etniska och nationella motsättningarna i
Östeuropa utgör i dag en stor säkerhetsrisk i vårt
närområde. Detta har också lett till ett starkt nordiskt
engagemang inom ramen för ESK-processen och där
den nordiska Bosnienbataljonen är ett bidrag. Det är
viktigt att de nordiska länderna gemensamt på alla sätt
bidrar till att trygga demokratin, värna om de
mänskliga rättigheterna och medverka till att skapa en
ekonomiskt bärkraftig utveckling i hela Europa. Detta
kan vi klara endast i samarbete med EU, och när nu
även Finland och Sverige från årsskiftet blir
medlemmar av Europeiska unionen ökar våra
möjligheter att driva en aktiv närområdespolitik.
På många områden har de nordiska länderna
gemensamma intressen och värderingar, och det
skapar förutsättningar för en gemensam nordisk
plattform, som gör det möjligt att verka för nordiska
lösningar i det framtida europeiska samarbetet.
I det ökade regionala samarbete som nu växer
fram i vår närhet har de nordiska länderna redan en
given roll. Detta samarbete med de europeiska
institutionerna har berört också det traditionella
nordiska samarbetet inom Nordiska rådets ram. Jag
tänker då på det etablerade samarbetet inom
Östersjöområdet, det baltiska
investeringsprogrammet, Nordiska rådets
arbetsprogram för Baltikum och Östeuropa och
Nordiska investeringsbanken.
Samarbetet inom Barentsregionen - Barents Euro-
Arktiska råd - där frågor som rör miljö, ekonomi,
teknik och vetenskap samt infrastruktur skall
diskuteras är ett bra exempel på ett nytt sätt att
samarbeta. Även befolkningsfrågor, mänskliga
kontakter, kulturella förbindelser och turism
diskuteras i rådet. Av stort värde är också
Barentsrådets medverkan i den särskilda kommitté
som bildas för regionernas Europa inom Unionen. Ett
varaktigt samarbete över Storkalotten kommer också
att bidra till fortsatt stabilitet i vårt norra närområde.
Vid Nordiska rådets 45:e session i Tromsö för en
vecka sedan beslöt man också att utöka de
gemensamma nordiska insatserna i Nordens
närområde och att utvidga samarbetet till att omfatta
även S:t Petersburgsregionen och Kaliningrad. Man
betonade också vikten av en fortsatt gemensam
nordisk närvaro i Baltikum genom de nordiska
informationskontoren.Sveriges, Finlands och
förhoppningsvis även Norges ja till ett medlemskap i
Europeiska unionen ger de nordiska länderna inte bara
en unik möjlighet att bygga ut samarbetet sinsemellan
utan också att stärka Nordens röst i Europa och i
världen i övrigt. Det är därför viktigt, herr talman, att
det förnyelsearbete som nu inletts i syfte att finna
former för ett starkt och dynamiskt nordiskt
samarbete inom en vidare europeisk ram hela tiden
prövas, effektiviseras och anpassas till förändrade
förhållanden.
Jag välkomnar därför Nordiska rådets beslut vid
sessionen i Tromsö att rekommendera Nordiska
ministerrådet att i samarbete med rådet snarast efter
EU-folkomröstningarna föra en reell
prioriteringsdiskussion utifrån den situation det
nordiska samarbetet då har att verka i. Man bör
särskilt belysa naturliga nordiska samarbetsområden i
ett vidare internationellt perspektiv, analysera det
nordiska samarbetets förhållande till det nationella
arbetet i parlament, regeringar, myndigheter och
institutioner samt göra en kraftfull prioritering på
områdena miljöpolitik, sysselsättningspolitik och
Nordens närområden. Man bör dessutom koncentrera
och synliggöra de samnordiska insatserna, vara
flexibel för att stärka agerandet i aktuella frågor av
stor politisk vikt och pröva alternativa
finansieringsmöjligheter. Samtliga nordiska
institutioner och projekt skall prövas utifrån politiska
prioriteringar.
Rådet beslutade också enhälligt på förslag av den
konservativa gruppen att rekommendera de nordiska
regeringarna att tillsammans med Nordiska rådets
presidium utse en snabbt arbetande arbetsgrupp med
uppgift att utarbeta förslag till en framtida struktur
och arbetsuppgifter för Nordiska rådet. Detta förslag
kan då utgöra underlag för beslut vid rådets nästa
session i Reykjavik i februari-mars 1995.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
utrikesutskottets betänkande.