Herr talman! De politiska frågor som kan
betraktas som nordiska är förvisso många. Vi har
gemensamma intressen och många gemensamma
värderingar. Mycket av detta samarbete är så
självklart att vi av det skälet inte diskuterar det
särskilt ofta eller kraftfullt. Därför, herr talman,
tycker jag att det är bra att vi med anledning av
utrikesutskottets betänkande om ett tiotal motioner får
tillfälle att lyfta fram frågor där vi parlamentariker
aktualiserar och kanske rent av driver på.
Den svenska delegationens berättelse om det
nordiska samarbetet har gett anledning till
kommentarer från utskottet. Kommentarerna gäller
inte bara samarbetet inom Norden utan också
samarbetet med utomnordiska länder. Där har de
baltiska länderna en särställning. Även i övriga
Östersjöländer finns mycket angelägna frågor som
berör oss i Norden.
Utrikesutskottet har valt att redovisa det som kan
upplevas som viktigt, bl.a. de förändringar som gäller
ökade befogenheter på budgetområdet. Det talas
också om nya grepp genom att statsministrarna på
senare år har tagit ett större ansvar för det nordiska
samarbetet på regeringssidan. Det tror jag är bra. Det
sätter ytterligare tryck på samarbetet.
För en vecka sedan avslutades Nordiska rådets
fyrtiofemte session i Tromsö. Det var första gången
som sessionen hölls så långt norrut. Vi befann oss i en
mycket turbulent situation. Det var dagen efter den
svenska EU-omröstningen, men det var tolv dagar
före den norska omröstningen om EU. Det kom också
att prägla sessionens första dag och den
utrikespolitiska debatten. Alla var dock eniga om att
det finns viktiga uppgifter för det nordiska samarbetet
oavsett utgången av den norska folkomröstningen.
Norden utgör en relativt väl sammansvetsad
region - också i ett integrerat Europa. När- och
särlösningar kan utarbetas inom regionen. Den
nordiska identiteten grundar sig på kulturella,
språkliga och historiska element samt, som jag sade
förut, gemensamma värderingar.
Mot den bakgrunden har ministerrådet i synnerhet
under de senaste åren budgetmässigt prioriterat en
satsning på kultur och undervisning för att stärka den
nordiska identiteten. Vidare har stödet till
närområdena i öst aktualiserat behovet av solidaritet
med länderna där, och också med Nordens västligaste
områden, då stora delar av Västnorden i alla
hänseenden kommer att stå utanför EU - åtminstone
under överskådlig tid.
När det gäller det nordligaste samarbetet vill jag
säga att Norge, även om man inte blir medlem i EU,
kommer att beröras av EES-avtalet. Den ryska delen
av Barentsregionen får då anknytning till EU-
systemet genom avtalet mellan EU och Ryssland som
släpps i juni. EU-samarbetet och Barentssamarbetet är
sålunda överlappande. Det finns stora uppgifter på
miljösidan i det nordiska området, inte minst genom
uppröjning av militärt och civilt atomavfall och
kärnfysiskt material.
EU:s intresse för Barentssamarbetet är inte minst
ett led i arbetet att få in Ryssland i en dialog med de
västliga delarna av Europa. Ryssland ser
Barentssamarbetet som ett fönster mot Europa.
Med nordiska medlemmar i EU kan man förvänta
sig ett starkare engagemang av EU i Barentsregionen.
Den framtida utvecklingen i EU är i dag omöjlig att
förutse, och de kulturella skillnaderna mellan öst och
väst är stora. Men med Barentssamarbetet tänds ett
hopp som vi alla bör understödja. Det nordiska
miljöfinansieringsbolaget NEFCO kommer att göra en
kartläggning av konkreta miljöprojekt i
Barentsregionen som skulle kunna lämpa sig för
nordiska insatser.
Herr talman! Utrikesutskottets betänkande nr 3
andas mycket välvilja, men knappast någon större
kraftfullhet. De områden som är berörda i motionerna
är ju miljön, kärnkraftssäkerhet, det samarbete i
Barentsregionen som jag nyss nämnde, gränsregionalt
samarbete, en svensk-isländsk kulturfond och visum
för baltiska medborgare. Alla dessa frågor har
utskottet behandlat välvilligt. Man har närmast önskat
de inblandade lycka till och talat om att områdena bör
utvecklas. Det är naturligtvis bra i sak.
På en punkt har man dock yrkat avslag på en
motion. Det är en motion av Hugo Bergdahl om
gemensam tid i Norden. Det kan förefalla som en
enkel och tämligen lättlöst fråga, men det visar sig att
så inte var fallet. Inte bara Nordiska rådet har haft
kalla fötter i denna fråga. Man hänsköt den till
ministerrådet, som i sin tur lät Finland fundera på
frågan därför att man där hade uttryckt tvekan.
Slutresultatet blev att finländarna inte ville ändra, och
så kom man till slutsatsen att det inte föreligger
förutsättningar för att verkställa önskemålet. Det
skulle ha en rad praktiska fördelar att vi hade samma
tid i Norden. Utrikesutskottet har inte heller funnit
skäl att aktualisera frågan att riksdagen skulle
uppmana den svenska regeringen att driva på i det
ärendet.
Herr talman! De nordiska regeringarna och
parlamenten kan utnyttja det nordiska samarbetet som
en gemensam plattform för att utveckla strategier,
men också för att vinna stöd i ett vidare europeiskt
samarbete. Nordiska rådets sessioner har givit och
kommer också framöver att ge unika möjligheter till
utbyte av åsikter och tankar tvärs över nationsgränser,
och de behövs oberoende av Europalösningarna.
Rådet är och förblir en viktig regional
parlamentarikerförsamling - också inom en utvidgad
union.
Den nordiska samarbetsmodellen har framstått ur
en lång tradition av praktiskt samarbete. Jag sade i
generaldebatten att vi har ett nordiskt kitt som håller
oss samman på ett sätt som andra länder respekterar
och beundrar. Därför är det rimligt att vi utvecklar
och förmedlar det till EU och andra länder. Norden
har flera idéer som bildligt talat skulle kunna bli goda
exportprodukter. Jag har också den uppfattningen,
herr talman, att Norden behöver EU, men att EU
förvisso också behöver Norden. Ett helt och samlat
Norden skulle vara oerhört värdefullt. Därför håller
åtminstone jag tummarna i den norska
folkomröstningen.
När ett av Nordiska rådets utskott besökte EU-
kommissionen i april i år påpekade man från
kommissionens sida att det nordiska inflytandet redan
var betydande genom Danmarks deltagande i
kommissionen.
I januari förra året väckte vi en flerpartimotion om
nordiskt samarbete där vi bl.a. hemställde att
riksdagen i det europeiska och i det övriga
internationella samarbetet i ökad utsträckning skulle
använda sig av Nordiska rådet som parlamentens
gemensamma nordiska samarbetsorgan. Vidare
föreslog vi att riksdagen för att effektivisera
beredningen av och markera sambandet mellan de
nordiska och de europeiska frågorna genomför en
samordning mellan Nordiska rådets svenska
delegations kansli och riksdagens internationella
sekretariat.
Vid rådets session i Tromsö i förra veckan antogs
en rekommendation om en med ministerrådet
gemensam utredning för att utarbeta förslag till en
framtida struktur och till arbetsuppgifter inför en
situation där flera nordiska länder är medlemmar i
EU. Det var en allmän bedömning att rådets roll som
gemensamt nordiskt forum i EU-perspektivet kommer
att förstärkas. Det innebär alltså att vi nu fått stöd i
hela Norden.
De nordiska folken har denna flerhundraåriga
erfarenhet av praktiskt samarbete. Vi har i mer än fyra
decennier samverkat inom Nordiska rådets ram. Vad
vi nu behöver är en inre översyn av hur vi skall kunna
fungera i samarbete mellan parlament och regeringar,
dvs. ministerrådet. Jag tror också, herr talman, att vi
behöver en tempohöjning så att vi är i takt med den
allt hastigare puls som slår i världspolitiken - också i
europeisk och nordisk politik - som i så hög grad
präglar dagens situation. En sådan trimning skulle
kunna innebära en nordisk dimension i ett utvidgat
och stärkt samarbete inom Europaunionens ram.