Herr talman! Mycket av det nordiska samarbetets
långa tradition och de förändringar som skett och sker
har beskrivits här tidigare av Inger Koch, Ingrid
Näslund och Elver Jonsson. Jag kan instämma i det
mesta av det som de sade och bara beröra några
frågor.
Nordiska rådets arbete har ju under det gångna
året präglats mycket av Europasamarbetet och av den
debatten. Samtidigt skall vi veta att alla länder mycket
klart slagit fast att oavsett hur det blir med EU-
medlemskapet är det nordiska samarbetet nu viktigare
än någonsin. Nu vet vi att Finland och Sverige blir
medlemmar. Norges medlemskap avgörs på söndag.
Hur det än går där kan vi nu använda det nordiska
samarbetet som en hävstång för att de frågor som är
viktiga för oss i Norden och inte minst för våra
närområden skall få genomslag i EU. Framgången
beror på viljan. Det finns inga hinder. För oss i
Centern är det en självklarhet att vi i Norden kan och
skall vara brobyggare mellan öst och väst i Europa.
Då gäller det också att stärka den nordiska
samhörighetskänslan, den nordiska identiteten, så att
det folkliga stödet för en gemensam nordisk politik i
viktiga frågor inte försvagas. Här spelar kultur- och
utbildningssamarbetet en avgörande roll. Det är med
detta i bakgrunden som det nordiska kultursamarbetet
har förstärkts, vilket vi i Centern tycker är mycket
bra. Vi förutsätter också att det skall få fortsätta.
Språkförståelse, barn och ungdom och medier är
viktiga områden som prioriteras och där ett betydande
utvecklingsarbete har satts i gång under året. Kulturen
är kittet för ett fortsatt starkt nordiskt samarbete.
Nils G Åsling leder en utredning för att undanröja
de formella hinder som finns för nordiskt samarbete.
Det finns faktiskt en hel del sådana. Den skall
presenteras strax efter årsskiftet. Jag förutsätter att
förslagen där leder till snabba åtgärder.
Herr talman! Utrikes- och säkerhetspolitiken har
efter det kalla krigets slut fått en plats på den nordiska
agendan. Det största hoten mot fred och säkerhet finns
i våra närområden, främst i form av kolossala
miljöproblem, bristande demokrati, växande
kriminalitet och brottslighet och sociala
missförhållanden. Det gäller naturligtvis i Baltikum,
men i än högre grad i Ryssland. Den viktigaste
säkerhetspolitiska uppgiften är alltså att stödja våra
grannländer för att minska dessa hot.
Därför är det glädjande att den nordiska
arbetsgrupp som tillsattes under den förra regeringens
tid för att samordna och effektivisera de nödvändiga
miljöåtgärderna i våra östra grannländer får fortsätta.
Det är oerhört viktigt att vi går från ord till handling
när det gäller att minska den miljöförstöring som
hotar dem själva men också oss i våra länder i mycket
hög grad. Jag vet att alla Nordens miljöministrar är
inställda på att de vanliga nordiska pengarna inte
räcker här. Det krävs helt andra insatser från våra
länder. Däremot är osäkerheten större om det i det
kärva budgetläget går att övertyga finansministrarna
om nödvändigheten av ytterligare insatser.
Den svenska regeringen har ett stort ansvar för att
följa upp arbetsgruppens förslag och anslå resurser
och även för att påverka de andra nordiska
finansministrarna och regeringarna. Därigenom kan vi
i Norden, när vi går före, agera med mycket större
tyngd ute i Europa för ökade insatser. Dessa problem
är så gigantiska att vi i Norden inte klarar dem själva.
Med detta i botten går det också att finna ytterligare
finansieringsformer. Det gäller att vara ytterligt
flexibel och uppfinningsrik.
Jag vill alltså rikta en mycket stark uppmaning till
den svenska regeringen att visa den kraften och ta det
ansvaret. Det är nödvändigt för en uthållig utveckling
i Norden, i Öst- och Centraleuropa och naturligtvis i
hela Europa.