Herr talman! Jag har haft förmånen att få väcka tre motioner under motionstiden, och jag tänker kommentera alla tre.
Jag vill börja med motionen om en kraftsamling mot den psykiska ohälsan och de höga självmordstalen. Där hänvisar utskottet till att utbildningar kommer att byggas ut under 2016. Jag ser då fram emot att det som föreslås i motionen kan tillgodoses och vill därför tacka för det svaret.
Nästa motion handlar om utveckling och vidareutveckling av medieinstitutet Fojos uppdrag vid Linnéuniversitet. Tyvärr kan jag inte vara lika positiv där men har för avsikt att återkomma i frågan.
Till slut har jag medverkat till en motion som handlar om lärocentrum. Där hänvisar utskottet till 1993 års högskolereform, som innebar en decentralisering av utbildningsplaneringen. Det är nu 23 år sedan. Och jag kan instämma i Thomas Strands resonemang om att det kanske är dags att titta på det beslut som togs då och utvärdera och uppgradera det, därför att för mindre kommuner på landsbygden är den långsiktiga kompetensförsörjningen en av de största utmaningarna. Näringsliv och offentliga aktörer har i många kommuner svårt att hitta personal med rätt utbildning. Unga människor flyttar iväg till större städer och till högskole- och universitetsorter för att utbilda sig och återvänder i mindre utsträckning, samtidigt som det är svårt att attrahera nyinflyttade.
På senare år har antalet högre utbildningar på distans eller utlokalisering minskat, vilket har påskyndat denna negativa utveckling. Den kunskaps- och kompetensklyfta som just nu förstärks hotar i förlängningen såväl landsbygdskommunernas tillväxt som samhällsutvecklingen i hela landet.
De utbildningspolitiska vägvalen har hittills inte kunnat hejda den negativa trenden. Trots ett ökande söktryck har lärosätena svårt att svara upp mot behoven på mindre orter på grund av faktorer som urbanisering och generellt ökade krav på den högre utbildningens arbetsmarknadsmatchning.
Tillgången till högre utbildning i det egna närområdet och i relation till den lokala arbetsmarknadens behov är en nyckelfaktor för samhällsutvecklingen. I många kommuner har därför lokala lärcenter byggts upp. Till dessa har ett antal högskolor och universitet kopplats, vilka erbjuder studenter att läsa kurser och program via distansteknik. Dessa utbildningar är i dag mycket populära och utgör ett bra komplement till traditionella utbildningar vid högskolor och universitet.
Genom att finnas nära människor och erbjuda möjlighet att studera på hemmaplan sprids möjligheten för fler att skaffa sig en högre utbildning utan att behöva flytta. Ett bra exempel som jag hänvisar till är Campus Västervik. Det är ett lärcenter knutet till Linnéuniversitetet, Högskolan Väst samt Karlstad universitet.
Utifrån ett kommunalt initiativ för att klara vårdsektorns behov startade man här en sjuksköterskeutbildning i samverkan med Linnéuniversitetet, landstinget och andra kommunala campus. Till sjuksköterskeutbildningen på Campus Västervik är det nästan 300 sökande till 15 platser, och man får leta efter avhoppen.
Vi vill därför att regeringen överväger möjligheten att ge fler högskolor och universitet i uppdrag att utveckla samarbetet med kommunala lärcenter och andra parter för att möjliggöra högre utbildning i hela landet.
I svaret hänvisar utskottet tillbaka till lärosätena. För mig blir det lite konstigt, för då är man på något sätt tillbaka på ruta ett igen. Om vi inte börjar nysta i den här tråden och försöker hitta nästa steg kommer vi alltid att vara kvar i den här situationen eftersom vi redan i dag kan se - tyvärr, enligt min åsikt - att lärosätena har en annan prioritering än den som motionen i det här fallet handlar om.
Jag ställer mig bakom resonemanget som tidigare har förts här i kammaren: Varför inte se över och vidareutveckla 1993 års högskolereform och därmed göra det möjligt för mer satsningar på lärocenter?
Jag vill bara uppmana utskottets ledamöter och eventuella andra som lyssnar att gärna ställa sig bakom ett sådant tillvägagångssätt. Det ser jag och flera hundra kommuner fram emot.