Herr talman! Jag funderar på varför just vissa borgerliga partier alltid ser en konflikt mellan kvantitet och kvalitet, alltså att en ökning av antalet platser skulle vara menligt för kvaliteten.
Jag tror precis tvärtom! Det behöver inte vara någon konflikt. Det är klart att vi inte vill bygga ut högskolan till all orimlighet. Det har vi aldrig sagt. Det finns ett mått i EU-sammanhang som innebär att i gruppen 30-34-åringar ska minst, som vi tycker, 50 procent ha genomgått en eftergymnasial utbildning på minst två år. Vi börjar närma oss den punkten, och det tycker jag är ett bra mått.
Vi ska kunna erbjuda platser till dem som vill studera och har behörighet att studera. Jag förstår inte varför det ska vara en konflikt mellan plats och kvalitet.
Jag håller också med Christer Nylander om att det är viktigt att elever får möta en bra lärare. Lärarutbildningen är en viktig fråga som är uppe i den här debatten, och jag sa bland annat att det är oerhört viktigt att vi stärker länken mellan forskning och utbildning.
Därför tycker jag att den debattartikel som kom i går i Dagens Nyheter var mycket intressant. Där säger man att vi behöver stärka just forskningen i relation till lärarutbildning och lärarprofession. Då blir det oerhört märkligt när Jan Björklund säger på Twitter att det är fel väg att gå. Det är ju ett brott mot kvalitetstänkandet, menar jag. Vi behöver satsa mer på forskning i relation till lärarutbildningen.
Jag tror att det är viktigt att sopa rent framför egen dörr innan man anklagar oss för att inte vilja hålla på med kvalitetsfrågor.