Herr talman! Det är alltid intressant att höra Thomas Strands anföranden och även replikskiften. Det väcker en del frågor, och jag ska försöka hålla mig till några av dem som kommer upp.
För att börja där det förra replikskiftet slutade lyfte Thomas Strand fram att det inte behöver finnas någon motsättning mellan kvalitet och kvantitet. Men i grund och botten handlar det om att vi har pengar att fördela, och antingen lägger man de pengarna på fler platser eller också lägger man pengarna på att de platser som finns ska bli ännu bättre och därmed attraktivare.
Man kan se lärarutbildningen som ett exempel. När vi nu har en så hög andel som hoppar av utbildningen hade det varit bättre att satsa de resurserna på att se till att utbildningen och antagningen blir så pass bra att de studenter som antas faktiskt vill fullgöra sin utbildning. Det tror jag hade varit bättre ekonomiskt sett.
Det finns flera andra frågor, och jag vill gärna höra Thomas Strands kommentarer om dem. Det andra jag vill lyfta fram är just resursfördelningssystemet. Det Alliansen gjorde var att införa en kvalitetspeng. Det var väldigt bra. Det första den nya regeringen gjorde när den tillträdde var att ta bort den pengen. Nu lyfter flera av oss fram att vi borde se över resursfördelningssystemet igen och titta på olika parametrar, och vi från Centerpartiet tycker bland annat att man kan kika på om arbetslivsanknytning, regional samverkan med mera kan vara med.
Min fråga till Thomas Strand är: Finns det någon form av intresse från regeringen att ha en samsyn kring detta? Man kallar ju sig en samarbetsregering. Varför avvisar man då att se över resursfördelningssystemet? Återigen: Det har ändå gått en ganska lång tid sedan det gjordes senast.
Jag skulle också vilja höra Thomas Strand utveckla resonemanget kopplat till stiftelser och varför det inte är ett alternativ för att stärka autonomin. Vi ser ju lyckade exempel på stiftelsehögskolor i Sverige. Varför inte låta fler få den möjligheten?