Herr talman! Jag håller med Fredrik Christensson om att pengar inte är allt. När man talar om kvalitetsfrågor handlar det inte bara om att man ska ösa på med mer pengar, för det är egentligen ett förhållningssätt som ska sitta i ryggmärgen. Man ska leva i ett ständigt kvalitets- och förändringsarbete.
Därför vill jag inte måla upp den här konflikten mellan kvalitet och kvantitet som kommer tillbaka gång på gång. Det är viktigt att vi både har möjlighet att satsa på fler platser och samtidigt kan fokusera på att stärka kvaliteten. Den här regeringen skjuter till väldigt mycket resurser till utbildningssektorn, och det handlar inte bara om platser, utan det handlar också om att stärka kvaliteten.
När det gäller frågan om resursfördelningssystemet kan jag personligen säga så här att det system vi har nu har vi haft sedan 1993. Jag hör också till dem som tycker att det nog är dags att se över systemet, och det är en fråga jag själv som politiker driver gentemot departementet. Jag tror nämligen att det är en jätteviktig fråga.
Det kom en utredning 2005. Sedan förlorade vi regeringsmakten, och så kom det en till 2007. Men inte någon gång gjorde den borgerliga regeringen någon större förändring av resursfördelningssystemet - det var det här med kvalitetspengar, men jag vill inte säga att det var det stora omtaget. Det är många som tycker att det nu faktiskt är dags att se på detta på ett vidare och bredare sätt. Den diskussionen välkomnar jag, och jag vill gärna att vi gör det tillsammans eftersom det är en viktig fråga. Nu är det forskningspropositionen som kommer, och låt oss sedan fokusera på nästa fråga. Jag vill vara med på barrikaderna och slåss just för att se över detta, för frågan är viktig.