Herr talman! Tobias Billström efterlyser mer konkretion. Han fick veta en del häromdagen när jag besvarade en fråga som han ställt, men jag kan berätta lite om våra satsningar.
Vi satsar nu när det gäller sysselsättning 10 miljarder nästa år och 10 miljarder året därefter. Vi kan göra det därför att vi inte går till val på att sänka skatterna. Vi vill först skapa trygghet. Vi vill först minska klyftorna. Vi vill först se till att människor som har stora behov får dem tillgodosedda.
När det gäller de här utsatta stadsdelarna - ibland värjer jag mig för mina egna ord om utsatthet och segregering - är det marginaliseringen, stigmatiseringen, jag vill åt. De enklaver som Lars Leijonborg ser kan vi i så fall också se i vårt eget land bland svenskfödda. I de här områdena är blandningen stor, oftast 50 olika nationaliteter.
Tillbaka till satsningar på prova-på-platser, på arbetsförlagd värdering, så att man snabbt kan värdera sin examen och sina arbetskvalifikationer och komplettera dem. Det visar sig lyckat. Vi satsar på plusjobb för att kunna få människor som står utanför arbetskraften att matchas med behov i offentlig sektor. Vi satsar på aktivitetsstöd. Vi satsar på vikariat. Vi satsar på lärlingsplatser. Vi satsar på att sänka skatten för de småföretag som vill anställa. Vi vill skapa broar, bryggor och trappor in på arbetsmarknaden.
Till påståendet att jag skönmålar vill jag säga: Jag vill inte skönmåla! Vi har en enorm utmaning. Det jag vill tala om är att politiken gör skillnad, att kuggarna har tagit i, att sysselsättningen i Fittja har ökat från 1997 till 2003 från 44 till 58 %. För att ta en statistisk detalj: Ibland kan i det sammanhanget arbetslösheten gå upp. Att gå från försörjningsstöd till arbetslöshet är en väg in i arbete. Men kuggarna tar i, och vi har mycket mycket mer att göra.