Herr talman! Den särskilda debatt som vi ska ägna oss åt i dag rör särskilt utsatta bostadsområden. Sådana finns det tyvärr gott om i Sverige efter tolv års socialdemokratiskt styre.
Jag ställde häromveckan en fråga på det här området till Jens Orback med anledning av den rapport som visade att 23 % av gymnasieeleverna i Malmö, i min valkrets, nu saknar godkänt i matematik, svenska och engelska. De dåliga resultaten är inte spridda över Malmö utan tvärtom koncentrerade till områden som Rosengård, Hyllie, Fosie och Södra Innerstaden, som alla kvalar in i kategorin utsatta områden.
Svaret från ministern är ganska uppseendeväckande. Han instämmer i min beskrivning av problemen bara för att därefter veckla in sig i en sifferexercis kring sysselsättningstalen, som enligt honom ökat, och socialbidragsberoendet, som enligt honom minskat.
Nu stämmer statistiken inte. Sysselsättningen har mycket riktigt ökat i de stadsdelar som jag räknade upp, men ökningen utgörs av jobb som inte är på riktigt utan består av olika offentliga satsningar som är av kortsiktig karaktär.
Och socialbidragsberoende är inte heller på väg ned. Tvärtom stiger kostnaden per individ, och allt färre människor lämnar i dag bidragsberoendet för att bli självförsörjande. De som går på bidrag gör det enligt både den statliga och kommunala statistiken under längre tid och till större kostnader. Och detta fenomen är inte unikt för Malmö eller Malmös stadsdelar. Det är en del av en riksomfattande trend.
Jag ska citera direkt ur ministerns svar: "För perioden 1997-2003 har utbildningsnivån i stadsdelarna ökat lika mycket som i genomsnitt i Sverige under samma period, för att nämna några resultat som visar att insatser gör skillnad."
Jaså, verkligen?
Dagen efter det att svaret överlämnats till mig står det i Sydsvenska Dagbladet hur utvecklingen i Malmös skolor nu når nya bottennivåer. Andelen grundskoleelever som är behöriga för gymnasiestudier är nu nere på 76,8 %, samtidigt som klyftan mellan dem som har goda betyg och dem som har dåliga vidgas.
Det har till och med gått så långt att Malmö kommuns socialdemokratiska styre i desperation nu vänder sig till stadens friskolor för att lägga ut det individuella programmet på entreprenad, det program där de elever går som inte är behöriga för studier på de nationella programmen i gymnasieskolan.
Jens Orbacks kollega skolminister Ibrahim Baylan kommer enligt kollegan i Malmö inom kort att kunna räkna med en begäran om dispens från lagen för den här sakens skull.
Så ser vi alltså hur den socialdemokratiska skolpolitiken slutligen går mot sin kollaps, både i retorik och i praktik, och det mindre än ett år före valet. Friskolorna kallas in, trots all den vrede som socialdemokraterna här i kammaren tömmer över dem. Och de lokala socialdemokratiska skolpolitikerna i Malmö överger nu både sin egen och regeringens politik. Det är intressant.
Det är också värt att notera att regeringen och Jens Orback saknar visioner, vilket också framgår av både svaret till mig och dagens inlägg här från ministern. Boendesegregationen och utanförskapet ska lösas med tvärsektoriellt samordnat arbete, och det ska med skattemedel byggas upp något som kallas för ett urbant institut. Det är oklart vad det ska göra för någonting. Dessutom ska det samverkas mer mellan kommuner och stat, och det ska det ju alltid när regeringen inte har några konkreta åtgärder att presentera.
Men inget av detta ger fler jobb. Inget av detta leder till att fler människor går från att vara bidragsförsörjda till att vara självförsörjande, och inget av detta kommer att bryta utanförskapet för de människor som bor i de här områdena i Sverige.
Det är det allvarligaste i hela ministerns svar till mig. Det är detta som berör själva kärnan i integrationspolitiken, och det är den del där Moderaternas och den borgerliga alliansen politik skär skarpast gentemot regeringens och vänsterkartellens. Det handlar om jobben och om hur jobben skapas.
Vi har föreslagit lärlingsintroduktion för de nyanlända flyktingarna. Vi har föreslagit nystartsjobb, vilket innebär att man slopar arbetsgivaravgiften för nyanlända flyktingar som anställs i privat sektor. Vi har föreslagit ett jobbavdrag som reducerar skillnaden mellan att ha ett arbete och att leva på bidrag. Det måste alltid löna sig att jobba jämfört med att inte göra det.
Alla dessa tre åtgärder gör tillsammans att trösklarna minskar, att det blir mer attraktivt att anställa och mer attraktivt att bli anställd, icke att förglömma.
Vänsterkartellen har hittills under de år som de styrt Sverige inte klarat av att leverera en politik som är i närheten av att minska utanförskapet. Ministern erkänner det själv indirekt i sitt svar och sina repliker här i kammaren i dag. I denna ödesfråga är det ingen tvekan om vilket av de två regeringsalternativen som står för det tydligaste alternativet och vem som har initiativet i den här frågan.
Vi inom alliansen går nu framåt gemensamt för att vinna väljarnas förtroende för att bryta utanförskapet och hopplösheten i de här områdena i vårt land. Jens Orback och Socialdemokraterna får tillsammans med sina kamrater i Miljöpartiet och Vänstern stå kvar och försvara en politik som har slut på såväl argument som visioner.