Herr talman! Det var ganska intressant att lyssna på Jens Orbacks mer filosofiska utläggning. Det är typiskt socialdemokratiskt. Man är oerhört fixerad vid att utfallet ska bli exakt lika för alla människor. Då måste systemen vara exakt likadana, och då ska alla in i systemen. Men det handlar om att titta på individerna och se att vissa behöver mer stöd och hjälp än andra och också ge dem resurserna för detta. Men vägen framåt kan vara olika utifrån olika människors egna val och egna livssituationer.
Det här är vad en riktig och kristdemokratisk integrationspolitik måste handla om. Jag nämnde Ahmed Egal i Rinkeby som jobbar på sitt sätt men
inte
uppmärksammas och får stöd av exempelvis länsarbetsnämnden. Det finns många andra sådana exempel. Man jobbar utanför det gängse systemet.
Vi diskuterade olika bostadsområden i till exempel Stockholmsområdet. Det är intressant att det faktiskt pågår en ekonomisk rensning i Stockholm. I vissa områden drivs människor med låga inkomster ut på grund av till exempel fastighetsskatten. I andra områden låses man fast. Det finns bara en enda boendeform, ofta den kommunala hyresrätten, som dominerar fullständigt. Det finns inga alternativ, inga möjligheter att göra boendekarriär, att från en hyresrätt gå vidare till en bostadsrätt och sedan till egnahemmet. Då tvingas man lämna området. Så förstärks klyftan i Stockholm. Jag nämnde Tensta som under sin 30-åriga existens har förblivit ett av de fattigaste områdena i Sverige enligt ett europeiskt forskningsprojekt. Man lever under vissa villkor och under vissa boendeformer. Bara en bit därifrån resulterar fastighetsskatt och annan politik i att bara mer välbärgade människor har råd att bo kvar. Så skapas klyftor i Stockholm och runtom i Sverige. Det är det samhället vi håller på att skapa. Vi gör ingenting för att bryta detta.
Vänsterpartister och miljöpartister försöker att vara opposition mot Jens Orback och Socialdemokraterna, fast de faktiskt är med i samma regeringsunderlag, har samma möjligheter att påverka dessa frågor liksom andra frågor. Medan miljöpartisten lägger energin på att få fler friår och vänsterpartisten på att få fler offentliga jobb, lägger vi kristdemokrater energin på att skapa lättare ingångar i arbetsmarknaden, fler jobb i den privata sektorn, möjligheter för människor att gå från bidrag till arbete.
Självklart krävs också en seriös diskussion om värdegrundsfrågorna. Jag skulle vilja varna för utvecklingen där man ifrågasätter exempelvis rätten för människor att få gå en religiös friskola. Självklart ska det vara kontroll av att undervisningen är bra i alla skolor, men religionsfriheten är inte bara rätten att avstå från religion utan också rätten
till
religion. Glömmer vi bort det perspektivet förlorar vi oss snabbt i en likriktning på samma sätt som Socialdemokraterna har förlorat sig i det tänkesättet.