Herr talman! Jag skall inte anta den mycket fri-
kostiga inbjudan som Jeppe Johnsson utfärdade till att
på nytt föra en debatt om anslaget till polisväsendet.
Den debatten har vi fört vid ett antal tillfällen under
vintern. Vi har sagt mycket i frågan, och debatterna
har varit klarläggande i varje fall från min utgångs-
punkt. Jag skall inte ta upp den tråden på nytt, utan
jag tänker försöka hålla mig till innehållet i betänkan-
det.
Jag vill ändå inledningsvis anknyta till Sivert
Carlssons inlägg om polisväsendets utveckling. Jag
instämmer i hög grad i hans syn på det framtida po-
lisväsendet. I själva verket står polisväsendet inför en
gigantisk utmaning. Man skall gå från ett mer reaktivt
arbetssätt, dvs. att reagera på begångna brott, till ett
mer proaktivt arbetssätt, dvs. att förebygga brott. Det
är här närpolisverksamheten kommer in i bilden som
den stora ingrediensen och den stora nyckeln till
framgång. Detta skall göras samtidigt som den riktigt
grova brottsligheten tilltar. Nu är utvecklingen sådan
att man skall decentralisera polisväsendet och bygga
ut närpolisområdet samtidigt som man skall bygga
upp kraft i den riktigt kvalificerade kriminalpolisverk-
samheten. Det är en gigantisk utmaning för polisvä-
sendet.
Detta skall vi vara medvetna om när vi diskuterar
polisväsendet i detta sammanhang. Det tar naturligtvis
några år innan man kan svänga skutan på det här
sättet och uppnå direkta framgångar när det gäller att
minska brottsligheten i Sverige. Det är viktigt att vi
har den medvetenheten allmänpolitiskt och från alla
partier när vi diskuterar polisväsendets framtid.
Det är också detta synsätt på polisväsendet som
måste prägla den nya polisutbildningen. Det är inte
den gamla typen av polisutbildning vi skall ha nu när
vi drar i gång polisutbildningen på nytt, utan en po-
lisutbildning som står i överensstämmelse med det
synsätt vi har på polisen i framtiden. En departe-
mentspromemoria om den framtida polisutbildningen
har tagits fram, som präglas av den här utgångspunk-
ten. I utskottets betänkande har också redovisats att
den grundläggande utbildningen skall bygga på gene-
ralistrollen, och att man skall ha påbyggnadsutbild-
ning ovanpå den inom olika specialiteter. När det
gäller riktiga specialkunskaper skall man öppna en
annan rekryteringsväg till polisväsendet än att enbart
ha gått igenom grundutbildningen till polisman.
Som utskottet säger, och även regeringen i bud-
getpropositionen, måste inriktningen nu vara att åter-
uppta polisutbildningen så snabbt som möjligt. Jag
menar att den senast bör komma i gång den 1 januari
1998 och helst redan i höst, men då naturligtvis i
mindre omfattning. Den måste ju byggas upp efter
hand. Detta måste alltså vara inriktningen, och detta
är som sagt också regeringens ambition, som det gavs
uttryck för i budgetpropositionen.
I och med det tycker jag att reservation nr 1 är nå-
got överflödig. Den täcks väl in i utskottets skrivning-
ar och i regeringens nuvarande ambitioner.
I reservation nr 2 från Miljöpartiet och Kia And-
reasson krävs åtta veckors polisutbildning i miljörätt i
grundutbildningen, om jag förstår saken rätt. Det är ju
många frågor som skall täckas under en begränsad tid
i grundutbildningen. Åtta veckor är en ganska bety-
dande del av grundutbildningen. Jag tror att det är
orealistiskt att begära att grundutbildningen skall ha
det innehållet fullt ut. Man skall självfallet få kunska-
per om miljöbrottslighet och miljörätt, men för att
tillgodose behovet av kvalificerad utbildning menar
jag att det snarare är en fråga om fortbildningskurser
och att rekrytera specialister på området till polisvä-
sendet. Det saknar vi i dag. Det skall ärligen erkännas
att det i hög grad saknas specialistkompetens inom
polisväsendet, i alla fall i tillräcklig omfattning för att
klara av miljöbrottsligheten.
Jag yrkar avslag på reservation 2 också.
I reservation 3 från Miljöpartiet om Säkerhetspoli-
sens verksamhet finns det ett fel i så måtto att vi fak-
tiskt har sparat på Säkerhetspolisen. Budgetåret
1995/96 gjorde vi en besparing på 40 miljoner inom
Säkerhetspolisen. De fick ta sin andel av sanerings-
politiken. Jag ser inga möjligheter i dag att ytterligare
banta Säkerhetspolisens verksamhet, i alla fall inte
kraftigt - om ens något. Det är skälet till att utskottet
avstyrker motionen.
Däremot sympatiserar jag med tanken som fram-
förs i motionen att man bör utnyttja alla möjligheter
till samutnyttjande och samordning. Ett sådant arbete
pågår på en del områden, t.ex. när det gäller Rik-
skriminalen, Säkerhetspolisen och försvaret. Det
gäller kanske framför allt Rikskriminalen, Länskrimi-
nalen i Stockholm och Säkerhetspolisen när det gäller
t.ex. teknik, bemanning dygnet runt och den typen av
frågor där man kan utnyttja möjligheterna till sam-
ordningsvinster.
Jag yrkar avslag också på reservation nr 3.
Reservation nr 4 behandlar sammansättningen i
Registernämnden. Från början var det inte tänkt att
Registernämnden skulle ha en renodlad parlamenta-
risk sammansättning. Tanken med Registernämnden
var att man skulle rekrytera både personer med par-
lamentarisk erfarenhet och personer med annan erfa-
renhet till ledamöter i Registernämnden. I dag sitter
det två parlamentariker, två domare och en advokat i
Registernämnden. Det är ett uttryck för synsättet att
det inte är en parlamentarisk nämnd. Jag tycker att det
finns en poäng i att man också har med personer som
är allmänt aktade inom rättsväsendet, t.ex. advokater
och domare, i Registernämnden för att hantera dessa
frågor som är mycket känsliga. Det krävs grannlaga
avvägningar när man skall besluta om utlämnande av
uppgifter med anledning av säkerhetsskyddskontroll.
Reservation nr 5 tar upp en svår fråga och en svår
och grannlaga diskussion, nämligen avvägningen
mellan att tillåta vissa arbetsmetoder inom polisvä-
sendet och integritetsaspekterna. Det är grannlaga
avvägningar när man skall ta ställning till vilka ar-
betsmetoder som skall vara tillåtna för polisen och
väga dem mot de förluster som man gör av integrite-
ten.
Nu pågår det ett utredningsarbete inom en rad frå-
gor. Det gäller frågan om buggning, som Kia Andre-
asson nämnde, det gäller frågan om ett datoriserat
kriminalunderrättelseregister, DNA-register m.m. I
det här utredningsarbetet är det viktigaste just det som
tas upp i reservationen, nämligen avvägningen mellan
effektivitet och integritet. Att vi i Sverige, i förhållan-
de till många andra länder, har varit försiktiga att
tillåta dessa arbetsmetoder inom polisväsendet har
berott på att vi har värderat integritetsfrågorna så
högt. I vårt grannland Danmark har de redan i dag
tillåtit buggning. Det har de gjort under många år. De
har redan i dag möjligheter att inrätta datoriserade
kriminalunderrättelseregister. Vi i Sverige står verkli-
gen inte i frontlinjen när det gäller att ge polisen ut-
vidgade arbetsmetoder.
Jag har den uppfattningen att den riktigt allvarliga
organiserade brottsligheten har tagit sig sådana ut-
tryck att vi nog måste tänka oss att ge polisen större
möjligheter att utnyttja ny modern teknik. Om det i
dag hade varit fråga om att datorisera fingeravtrycks-
registret, som vi gjorde för en del år sedan, hade Kia
Andreasson kanske haft samma invändning i den
frågan om hon har i dag när det gäller att införa ett
DNA-register eller att tillåta datoriserade kriminalun-
derrättelseregister. Jag är medveten om att det är en
svår avvägning, men jag tror att det är nödvändigt att
ge ett något större utrymme för polisen att använda
sig av modern teknik för att kunna hantera den riktigt
allvarliga brottsligheten. Det måste dock ske under
förutsättning att man kan garantera rättssäkerheten
och kontrollen över verksamheten.
Det finns en motion från Folkpartiet och Center-
partiet om beredskapspoliser. Där pågår ett bered-
ningsarbete med anledning av Trygghetsutredningens
förslag och Rikspolisstyrelsens remissyttrande över
Trygghetsutredningen. Utskottsmajoriteten tycker att
det finns anledning att avvakta det beredningsarbetet
innan man tar ställning.
Sedan finns det ett antal reservationer som rör
samarbetsfrågorna mellan tull och polis. Utskottsma-
joriteten har den uppfattningen att det här hänt väldigt
mycket i positiv riktning när det gäller samarbetet
mellan tull och polis. Det vitsordades bl.a. vid den
utfrågning som skatteutskottet och justitieutskottet
hade hösten 1996. Både tullen och polisen sade att
man nu hade hittat konstruktiva samarbetsformer. Den
utvecklingen skall naturligtvis välkomnas. Vi är på
väg i rätt riktning. Utskottsmajoriteten menar att det
inte finns något skäl att då bifalla de reservationer
som är avgivna i de här frågorna.
Herr talman! Eftersom jag har pratat ganska länge
skall jag inte gå in på de övriga reservationerna. Jag
hänvisar till utskottsmajoritetens skrivningar. Jag
yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande och
avslag på samtliga reservationer.