Herr talman! Jag skall något kommentera en mo-
tion som jag och Berndt Sköldestig har skrivit och där
vi tar upp polisens möjligheter att ta betalt av arran-
görer vid offentliga arrangemang. Vi tycker att mo-
tionen har fått en bra behandling i utskottet i den
meningen att det ges en mycket grundlig redogörelse
för det regelverk som i dag finns.
Om vi förstått det hela rätt är grundregeln att poli-
sen vid den här typen av offentliga arrangemang kan
ställa krav på att arrangören skall stå för en del av
kostnaden för de polisinsatser som krävs. Det finns
dock ett undantag. När det gäller ideella föreningar
kan polisen nämligen inte ta betalt. Jag tycker att det
är en fullt rimlig ordning. Jag tycker också att det är
full rimligt att idrottsföreningar betraktas som ideella
föreningar.
Så länge det handlar om Torstorps IF, Grytgöls IK
eller Mjölby AI är det nog ingen i denna församling
som upphäver sin stämma och säger att det inte är
fråga om ideella föreningar. Däremot tycker jag inte
att detta är lika självklart när vi diskuterar Lek-
sands IF och Djurgårdens IF, dvs. framför allt elit-
klubbarna inom fotboll och hockey. Den verksamhe-
ten omsätter oerhört stora belopp. Om jag minns rätt
har t.ex. Djurgårdens IF en omsättning på 50 miljoner
kronor. Det är klart att en sådan förening befinner sig
någonstans i gränslandet mellan en mera affärsmässig
rörelse och - som det förhoppningsvis fortfarande
finns rester av - en mera ideell verksamhet.
Jag tycker att det finns åtminstone två viktiga skäl
till varför vi här i kammaren har anledning att fundera
på om man inte skall ändra reglerna så till vida att
man även skall kunna ställa krav på elitföreningar att
de skall stå för kostnaderna.
Det ena skälet är det som jag delvis var inne på,
nämligen att en del idrottsklubbar omsätter oerhört
stora belopp. Jag är själv en varm idrottsanhängare
och gillar att titta på sport. Det som lockar mig och
väldigt många andra är just blandningen av lek och
allvar. Det är tråkigt att lekinslaget håller på att för-
svinna alltmer. Idrotten utvecklas i mer och mer af-
färsmässig riktning. Detta är naturligtvis ett val som
idrottsrörelsen som självständig rörelse själv skall
göra. Men det viktiga är att vi lagstiftare tydligt mar-
kerar att idrottsrörelsen måste bestämma sig. Vill man
vara en affärsmässig rörelse, då måste man ta konsek-
venserna fullt ut. Är man en ideell förening skall man
självfallet konsekvent betraktas som en sådan. Men
jag har en känsla av att många elitklubbar lever i
något slags föreställning om att man vill bli betraktad
som affärsmässig i de sammanhang där det är gynn-
samt. När det sedan gäller kostnader för poliser, då
vill man framstå som en ideell förening och ha de
privilegier som gäller för dem. Jag tror inte att det
håller. Idrottsrörelsen måste bestämma sig, och vi
måste vara konsekventa när vi bedömer hur dessa
organisationer skall betraktas.
Det andra skälet är av mera praktisk art. Inte bara
vi som gillar idrott upprörs och skräms av idrottens
avarter, huliganismen. Att folk slåss har inte så sär-
skilt mycket med fotboll och ishockey att göra, men vi
kan aldrig komma ifrån att den här typen av stora
publikarrangemang drar till sig människor som tyvärr
använder dessa tillställningar för annat än vad de är
avsedda för. Vi har alla ett ansvar för detta, men det
har också arrangören. Han har ett ansvar för att försö-
ka att göra någonting åt det här. Om vi som lagstiftare
gör klart att arrangören har ett stort ekonomiskt an-
svar, särskilt när man omsätter stora pengar, för att
bekämpa huliganismen, då skulle det ha en positiv
effekt.
Jag har sett mycket idrott. Under de senaste åren
tycker jag mig ha sett en förbättring. Klubbarna tar i
dag ett större ansvar med fler frivilliga vakter. Men
det finns fortfarande en utbredd flathet inför idrottens
avarter. När jag som Norrköpingsbo går för att titta på
en fotbollsmatch mellan Norrköping och AIK ser jag
AIK-supportrar med upptryckta tröjor där det står
Invasion Norrköping och annat. Då har jag svårt att
tycka att idrottens fan-klubbar gör allt de kan för att
stävja idrottens avarter och för att tydligt ta avstånd
från våldet och när leken fullständigt har deformerats
till ett genant allvar.
En markering av att klubbarna har ett ansvar för
polisens insatser skulle göra att de tvingas att ta ett
större ansvar och jobba mera förebyggande för att
stoppa den här typen av företeelse.
Motionen har fått en bra behandling i utskottet och
man har gjort en bra redogörelse av hur reglerna fun-
gerar. Men jag kommer inte att yrka bifall till den. Jag
hoppas verligen att utskottet menar det som sägs i
betänkandet, att man med stort allvar kommer att följa
utvecklingen.
Just i dag är det en stor idrottshändelse här i
Stockholm. Jag inser att det kommer att bli en stor
publikkonkurrens. Bostadsutskottets ärende kommer
att konkurrera med fotbollsmatchen mellan AIK och
Barcelona. Trots ett brinnande intresse för bostads-
politik vet jag vad jag skall välja. Även de som är
inbitna fotbollssupportrar har nog svårt att betrakta
AIK som en renodlat ideell förening.
Det här är viktigt. Det är många som är intressera-
de. Huliganismen är en allvarlig fråga. Den här gång-
en löpte utskottet inte hela linan ut. Jag nöjer mig,
men jag lovar att återkomma om inte utskottet självt
vidtar de åtgärder som jag tycker krävs.