Fru talman! Miljöpartiet ser det som angeläget att
polisutbildningen återupptas. Vi ser även positivt på
att nya riktlinjer har utarbetats för en ny form av po-
lisutbildning. Vi tror att det är mycket bra att studen-
terna blandas med andra studenter och att de, såsom
föreslås, har gemensam utbildning det första året. Det
här håller nu på att utarbetas på departementet. Det är
föremål för översyn, och vi får väl vänta på ett förslag
inom kort.
I fråga om den utbildning till en generalistroll som
är föreslagen för polisens del, vill Miljöpartiet, och
det är det som finns i vårt yrkande, lyfta in miljörätt
och miljökunskap som ett obligatorium. I och med att
miljöbrott ingår i ekonomisk brottslighet, som är ett
prioriterat område, är det viktigt att poliserna får
utbildning i detta ända från början. Det skall både
finnas med på grundutbildningsstadiet och som på-
byggnadsutbildning. I dag förekommer åtta veckors
utbildning i miljörätt och miljökunskap, och det har
varit mycket bra. Det är viktigt att detta fortsätter i
den nya utbildningen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 4, 5
och 11. Reservation 3 handlar om SÄPO. Miljöpartiet
anser att även SÄPO måste se över sin organisation
och se om det finns möjligheter till besparingar. And-
ra verksamheter inom rättsområdet har nagelfarits,
och stora besparingar har föreslagits inom alla verk-
samhetsgrenar, men SÄPO har över huvud taget inte
berörts. I dag har SÄPO en budget på 500 miljoner
kronor och 800 anställda. Som svar får jag i avslaget
på motionen att det redan har förekommit översyn av
SÄPO:s verksamhet ett flertal gånger. 1988 lämnades
ett delbetänkande. Riksdagen godtog allmänna riktlin-
jer för SÄPO 1991, och SÄPO-kommitténs slutbetän-
kande kom 1990. Men det gällde en annan infallsvin-
kel, inte en ekonomisk. Sedan dess har också läget i
omvärlden förändrats. Det kalla krigets dagar är slut.
Den övriga polisverksamheten har också samma
arbetsuppgifter. Det slår mig varje gång jag kommer i
ytlig kontakt med SÄPO när de berättar om verksam-
heten, att andra sitter och gör samma saker. Försvaret,
t.ex. har en omvärldsanalys som exakt liknar den som
SÄPO håller på med. Varför skall man göra detta på
två olika myndigheter när man kan samordna det?
Kriminalpolisen och SÄPO har också gemensamma
områden. Det är hög tid att göra en utvärdering från
dessa utgångspunkter. Dessutom är det inget självän-
damål att SÄPO skall ha vissa fastställda uppgifter
om det är möjligt att samordna dem.
Reservation 4 hamnar om registernämnden. Den-
nis Töllborg, professor i rättsvetenskap, menar att
Sverige snart är lika duktigt på att kontrollera sina
medborgare som Stasi någonsin var i f.d. Östtyskland.
Det låter ju skrämmande.
Den nya lagen om säkerhetsskydd har vi beslutat
om här i riksdagen, och den trädde i kraft 1996. Den
ger möjligheter för kommuner och landsting att utvid-
ga sin säkerhetsprövning av anställda när det gäller
sekretessbelagda uppgifter som rör rikets säkerhet.
Men det har redan blivit så att kommuner utnämner
säkerhetschefer med uppgift att göra säkerhetsanaly-
ser av verksamheterna och sekretessklassa tjänster.
Man befarar att ett alldeles för stort antal tjänster
säkerhetsklassas, därför att det tycks vara bättre att
säkerhetsklassa en tjänst för mycket än en för litet -
för säkerhets skull.
Redan när lagen diskuterades i kammaren sade
Miljöpartiet att det är viktigt med parlamentarisk
insyn när det gäller att pröva frågor om utlämnande av
uppgifter i polisregistret. Det kan väl alla hålla med
om. Då var vi positiva till att en registernämnd inrät-
tades, men vi blev mycket besvikna över representa-
tionen där. De partier som var kritiska mot utvidg-
ningen och mot att fler skulle kontrolleras var Väns-
terpartiet och Miljöpartiet, och just dessa partier fick
inte någon plats i registernämnden.
Regeringen sade att målet var att stärka den par-
lamentariska och medborgerliga insynen i SÄPO:s
verksamhet. Var finns den? Registernämnden skall
bestå av högst åtta ledamöter som utses av regeringen
och som skall vara "lämpliga" för uppdraget. Ordet
lämplig kan bedömas utifrån flera aspekter. Vad är
det som anses lämpligt? Är det om man är positiv till
ett förfarande med utlämnande ur säkerhetspolisens
register? Det kan i så fall ifrågasättas.
Vi yrkar i alla fall på att alla partier som är repre-
senterade i parlamentet också skall ha en plats i denna
registernämnd.
Reservation 5 handlar om registrering och kon-
troll. Miljöpartiet anser att regeringen genast bör göra
en analys och skaffa en överblick över de samlade
konsekvenserna av de otaliga register som finns och
som föreslås inrättas genom ytterligare beslut.
Sverige är faktiskt bäst i Europa när det gäller så-
dana register som det nu är frågan om. Bara i Justitie-
departementet är utredningar nu på gång som vill
föreslå buggning, analysregister, DNA-register och
kriminalunderrättelseregister. Det finns också förslag
på att låta Tullen ha ett underrättelseregister. Det är
detsamma som ett förspaningsregister. Det fungerar
inte som det gör nu och som det står i rättegångsbal-
ken, nämligen att man måste vara skäligen misstänkt.
Nu gäller att man antas komma att begå brott, och det
är en oerhört skillnad. Det kan omfatta släktingar,
grannar och bekanta, och det gäller att man umgås i
rätt kretsar. Annars kan man bli registrerad fast man
själv är totalt oskyldig till misstanke om brott.
Jag anser att det är EU som ställer krav på dessa
kriminalunderrättelseregister. Både Schengenkonven-
tionen och Europolkonventionen kräver dessa uppgif-
ter. När vi skulle ingå Schengenavtalet fick regering-
en en lista och frågan om vi hade dessa register färdi-
ga här i Sverige. Ja, det är ingen risk, svarade rege-
ringen, vi har alla register som behövs. Men det hade
vi inte, utan dessa är nu under utredning, och vi skall
fatta beslut om dem lagom till att Schengenkonven-
tionen börjar gälla. Också i Europolkonventionen
finns krav på att vi skall lämna sådana uppgifter till en
dator, så att de kan samköras.
Det räcker alltså inte att vi har en oerhörd kontroll
här i Sverige, utan uppgifterna skall ut i övriga med-
lemsländer. Det blir ännu fler personer som får insyn
och får hand om uppgifter som är viktiga för den
personliga integriteten.
När jag tar upp dessa frågor här i riksdagen finns
en väldig passivitet, och man tycker nästan att det är
pinsamt att jag pratar om det. Jag kan inte förstå att
inte fler än Miljöpartiet är oroade över denna utveck-
ling. Det gäller inte bara Justitiedepartementet, utan
Riksförsäkringsverket, Riksskatteverket, Vägverket,
Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen har väldigt
ingående uppgifter om människor. Alla dessa register
kan ju samköras, och till slut kan man kontrollera en
människa från morgon till kväll. Till detta kommer
övervakningskameror, som föreslås få större utbred-
ning. Dessutom behöver det inte registreras vem som
använder dem. Detta kan också kopplas till ID-kort
och smart cards, så att man också får kontroll på
precis var människorna är.
Det finns faktiskt människor utanför den här
kammaren som är oroliga. En kvällstidning har gjort
ett stort reportage om detta, så de ha egentligen gjort
det jobb som jag har begärt att regeringen skall göra.
Tidningen gav en väldigt bra bild av vad som finns
och vad som kommer att finnas. T.o.m. Datainspek-
tionens folk i styrelsen är oroliga och ställer de över-
gripande frågor som jag är ute efter. Var finns sårbar-
hetsfrågorna, integritetsfrågorna och säkerhetsfrågor-
na?
Utvecklingen med datasystem och registrering går
så snabbt att jag känner att vi redan har tappat kon-
trollen över den. Och det är precis så dessa ledamöter
och även generaldirektören för Datainspektionen
känner. Anita Bondestam har sagt att hon känner olust
över alla personliga uppgifter som finns om henne
själv i alla dataregister, när hon tänker på hur dessa
skulle kunna missbrukas.
Det är just det som är frågan och det som jag ville
att regeringen skulle bearbeta. Hur vet vi att dessa
otaliga register alltid stannar i behöriga händer? Vad
händer om informationen används på ett annat sätt än
syftet var när registren byggdes upp? Vem kan garan-
tera att uppgifterna för all framtid kommer att använ-
das enligt de ursprungliga planerna? Det finns ju
hackers, och i ett internationellt perspektiv är det
många som kan komma åt uppgifter. Med ett annat
samhällssystem än vårt skulle det t.o.m. kunna inne-
bära en fara för medborgarna att så många uppgifter
lagras. Det skulle kunna urarta och en annan sorts
kartläggning av människor skulle komma till stånd.
Jag hoppas att jag kan få andra partier att inse att
vi måste göra den översyn som jag efterlyser och att
vi måste diskutera just framtidsfrågorna och vart vi är
på väg.
I reservation 10 om samarbetet mellan tull och
polis anser Miljöpartiet att det redan finns en organi-
sation som är uppbyggd underifrån, och som har utar-
betats efter polisens behov - nämligen Interpol. Efter-
som det gäller internationellt organiserad brottslighet
är väl det en väldigt bra organisation att bygga på, i
stället för att ovanifrån skapa nya organisationer. Ett
samarbete med Interpol skulle vara bättre, anser Mil-
jöpartiet.
Reservation 11 gäller interna utredningar inom
polisväsendet. Förtroendet för polisen måste vara
orubbligt. Ingen skall kunna ifrågasätta och känna
tvivel. Därför anser Miljöpartiet att brottsmisstankar
inte skall utredas av poliser och åklagare. De har
nämligen ett samröre, och de är arbetskamrater.
Justitiekanslern har fått i uppdrag att se över be-
hovet av att ytterligare stärka kontrollen inom offent-
liga förvaltningar. Han skall samråda med Riksåkla-
garen och Rikspolisstyrelsen. Riksåklagaren har också
fått ett utredningsarbete som innebär en översyn av
det interna kontrollsystemet. Vi i Miljöpartiet uppma-
nar denna utredning att ta våra synpunkter i beaktande
och se till att en annan sorts människor får utreda
brottsmisstankar, naturligtvis i samarbete med några
poliser och åklagare. Sammansättningen måste alltså
spegla en annan fördelning, så att inget tvivel om
utredningarna kan uppstå.
Jag skall något kommentera Jeppe Johnssons in-
ledningsanförande. Han sade att Moderaterna, i mot-
sats till regeringen, hade gett mer pengar till Scheng-
ensamarbetet vilket skulle innebära på närpolisen.
Den slutsatsen är nog riktig. Som Sivert Carlsson var
inne på är alla eniga om att närpolisen är en utmärkt
verksamhet som vi alla vill ha kvar. För att inte riske-
ra att detta brottsförebyggande och problemorientera-
de arbete raseras är slutsatsen att Sverige skall stå
utanför Schengen. Det mesta av detta håller nämligen
ändå på att inarbetas i det vanlig EU-samarbetet - så
varför skall Sverige in i Schengensamarbetet och stå
för alla dessa kostnader? Moderaterna måste inse i
detta skede att det skulle vara det bästa för Sverige att
stå utanför.