Fru talman! För att rättssystemet skall fungera
krävs det att de rättsvårdande myndigheterna respek-
teras av medborgarna. Rättssystemet måste i sin tur
erbjuda människor erforderlig rättssäkerhet. Denna
rättssäkerhet är i dag, menar jag, allvarligt hotad av de
organisationsförändringar stora delar av rättsväsendet
står inför. Förändringarna riskerar att innebära att
närheten mellan medborgarna och rättsväsendet till
stor del går förlorad. Så får inte ske. En tydlig och
konsekvent tillämpning av lagstiftningen, klar och
tydlig utformning av lagarna, ett förutsebart
straffsystem och en folklig förankring i de dömande
församlingarna är viktiga förutsättningar för ett väl
fungerande rättssamhälle.
Under senare tid har rättsväsendet drabbats av ett
antal händelser som medfört ett ifrågasättande av
såväl integritet som kompetens att bedöma uppkomna
situationer. Det är mycket allvarligt ur allmän rättssä-
kerhetssynpunkt. Tilltron till polis och åklagare får
inte naggas i kanten av enskilda händelser som inne-
bär att åratal av förtroendeskapande verksamhet rase-
ras.
Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften för
samhället är att minska brottsligheten och därigenom
öka människors trygghet. Brottsutvecklingen kan inte
enbart stävjas genom de traditionella åtgärderna inom
rättsväsendets ram, dvs. ingripande och reaktion på
redan begångna brott. Det brottsförebyggande arbetet
måste prioriteras och förstärkas. För att lyckas med
detta måste alla goda krafter samverka. Engage-
manget från allmänheten och ideella organisationer
måste tas till vara. Samordning och samarbete mellan
myndigheter, enskilda och olika organisationer måste
stärkas och utvecklas. Lokala trygghetsplaner är ett
sätt att öka samarbetet.
Polisen har en nyckelroll i arbetet med att motver-
ka och stävja våldstendenserna i samhället. Speciellt
den förebyggande verksamheten är viktig och måste
prioriteras. Det är mycket viktigt att människor kan
lita på att poliser finns till hands. Deras närvaro ver-
kar i hög grad brottsförebyggande och skapar förtro-
ende mellan polis och allmänhet. Vi anser i Centern
därför att en fortsatt decentralisering av polisverk-
samheten och en omfattande satsning på närpolisverk-
samhet är av största vikt.
Närpolisverksamhet är ett av de viktigaste vapnen
i kampen mot våldsbrottsligheten, och då speciellt
ungdoms- och gängvåld. Närpoliser har större förut-
sättningar att arbeta problemorienterat än kolleger
med primärt ansvar för utryckningsberedskap. De
arbetar dessutom med all typ av polisverksamhet,
vilket ger dem olika verktyg att lösa problemen med i
närområdet. Då de är stationerade i närområdet har de
goda möjligheter att bygga upp kontakter med lokala
institutioner, organisationer och allmänheten. God
personkännedom mellan polis och allmänhet är värde-
fullt, då det ger möjlighet för naturliga kontakter att
utvecklas.
Närpoliser har ofta god kunskap om situationen i sitt
arbetsområde. De känner ofta till vilka ungdomar som
utför eller ligger i riskzonen för brottsligt beteende.
Dessa poliser har även naturliga möjligheter att ta
kontakt med ungdomarna och arbeta brottsförebyg-
gande. I detta arbete är det viktigt att de tar föräldrar-
na till hjälp. Med den ökade satsning på närpolisverk-
samhet som vi förordar, blir också förutsättningarna
bättre för samarbete mellan familj, skola, polis och
andra myndigheter. Det är av största vikt att besök av
polis blir ett naturligt och positivt inslag i undervis-
ningen och i det dagliga livet på våra skolor.
Antalet invånare i närpolisområdena får självklart
inte vara alltför stort. I ett stort område finns små
möjligheter för närpolisen att få den personkännedom
som utgör basen för verksamheten. Det måste göras
noggranna områdesanalyser för att bestämma hur stort
område en ensam närpolis kan klara av. Avgörande
för bedömningen måste dock vara strukturen i ansvar-
sområdet och de problem som där finns att lösa.
Centerpartiet anser att närpolisverksamheten skall
vara den naturliga basen för all polisverksamhet. Det
är av största vikt att den prioriteras.
Fru talman! Det oerhört viktigt att utbildning av
nya poliser nu återupptas efter flera års uppehåll. Det
är önskvärt att framtidens poliskår har en sådan bak-
grund att den på ett bra sätt seglar den samhällsstruk-
tur i vilken den kommer att verka. Olika åldersgrup-
per med olika arbets- och livserfarenheter bör finnas
representerade inom poliskåren. Andelen kvinnor och
personer med invandrarbakgrund bör enligt min me-
ning öka. En utbildning byggd på dels en grundut-
bildning som innehåller såväl kursbunden utbildning
som praktiktjänstgöring, och dels en påbyggnadsut-
bildning bör med fördel kunna organiseras på ett
decentralistiskt sätt.
Bl.a. mot bakgrund av samhällsutvecklingen, den
ökade internationaliseringen och den internationella
utvecklingen, är det nu hög tid att ta ett helhetsgrepp
på rekryteringen och utbildningen inom polisen. I
likhet med majoriteten anser jag att det är av största
vikt att utbildningen av nya poliser återupptas vår-
terminen 1998. Men det är också nödvändigt att re-
geringen snarast föreslår hur den framtida polisut-
bildningen skall organiseras så att en kontinuerligt
jämn utbildningsnivå kan upprätthållas.
Så, fru talman, vill jag säga några ord om samver-
kan mellan tull och polis. Med ökad internationalise-
ring och ökad rörlighet följer också ökade möjligheter
till samarbete, även för att förhindra gränsöverskri-
dande brottslighet. När det gäller gränsskyddet är det
viktigt att de resurser som finns till förfogande utnytt-
jas på bästa möjliga sätt. Efter EU-inträdet har jobbet
förändrats. En allt större samverkan mellan myndighe-
ter krävs för att på bästa sätt stoppa illegala varor från
att komma in i landet. Utskottet skriver: "Det finns
goda skäl att följa utvecklingen på området." Det är
säkerligen riktigt, men jag menar att det inte räcker.
Enligt Centerns mening bör den samverkan och det
samarbete som redan finns mellan tull och polis aktivt
och positivt utvecklas ytterligare. Det skall stimuleras.
Fru talman! Jag har i motion Ju903 föreslagit att
de i dag mycket begränsade möjligheterna att få till-
gång till säkerhetspolisens register bör vidgas. Jag
anser att handlingar och uppgifter som bl.a. kan vara
av historiskt intresse efter 50 år bör kunna vara till-
gängliga för allmänheten, och att regeringen endast i
särskilda fall skall kunna besluta om fortsatt sekretess.
Med hänsyn till den utredning som nu pågår, av-
står jag dock från att nu framställa ett yrkande i frå-
gan. Av hänsyn till kammarens tid yrkar jag bara
bifall till reservation 8.