Fru talman! Ulla-Britt Hagström har frågat mig
vilka åtgärder jag avser att vidta för att enskilda lant-
brukare som drabbas av skördeskador vid väderleks-
relaterade katastrofsituationer ska få ersättning.
Varje år drabbas ett antal jordbruks- och träd-
gårdsföretag, liksom många andra företag, av ekono-
miska förluster på grund av väderleken. Samtidigt
finns det i dag få möjligheter för en företagare att
försäkra sig mot dessa skador. Detta medför att re-
geringen sedan avvecklandet av skördeskadeskyddet
varje år får motta ansökningar från enskilda företag
och intresseorganisationer om att staten ekonomiskt
ska kompensera för dessa förluster.
Fram till år 1994 hade Sverige ett skördeskade-
skydd. Då detta avvecklades fastslogs att detta inte
fick medföra att statens ansvar för skördeskador ut-
ökades utöver vad som tidigare angivits i samband
med beslutet om att år 1988 föra över huvudmannas-
kapet för skyddet till LRF. Det angavs då att staten
har ett övergripande ansvar för skördeskador av na-
turkatastrofkaraktär som drabbar stora områden.
Innebörden av detta beslut definierades aldrig.
Regeringen har dock bedömt att varken situationen år
1992 på grund av torka eller situationen åren 1998
respektive 2000 på grund av regn och översvämning-
ar var sådana att det fanns skäl för staten att ekono-
miskt kompensera lantbrukare eller trädgårdsföretag
för eventuella skördeskador.
I samband med behandlingen av proposition
2001/02:1, bet. 2001/02:MJU2, rskr. 2001/02:106
beslutade riksdagen, i enlighet med ett förslag från
miljö- och jordbruksutskottet, att ge regeringen till
känna om behovet av att se över den närmare omfatt-
ningen av statens ansvar för skördeskador i samband
med naturkatastrofer.
Enligt regeringen är det mycket svårt att i förväg
definiera vad som kan inbegripas i statens ansvar vad
gäller "naturkatastrof som drabbar ett stort område".
Dels är det svårt att förutsäga alla olika situationer
och skador som kan uppstå, dels kan effekten för
enskilda variera kraftigt. Som en följd av detta kan
samma form av naturkatastrof förorsaka olika behov
av statliga insatser. Det behöver inte alltid vara fråga
om ekonomisk ersättning. Lika viktigt kan det vara
att ge undantag från nationella stödregler eller att till
kommissionen begära undantag från gemensamma
EG-regler, vilket regeringen gjort ett antal gånger
under senare år. Mot denna bakgrund avser regering-
en att analysera denna fråga ytterligare.
Utöver statens ansvar vid naturkatastrof som
drabbar ett stort område anser regeringen att varje
näring och produktionsgren ska bära sina egna kost-
nader även när det gäller väderleksrelaterade bortfall
av intäkter. Företagen måste ta med i beräkningen att
pris och avkastning varierar. Skattesystemet möjlig-
gör dessutom en utjämning av inkomsterna mellan
olika år.
Det finns inte något gemensamt skördeskade-
skydd inom EU. De höga nivåerna på direktstöden i
många produktionsgrenar innebär dock ett grund-
skydd. Exempelvis utgör arealstödet i dag i snitt cirka
en tredjedel av den totala arealintäkten vid spann-
målsodling. Detta stöd betalas ut oberoende av om
lantbrukaren kan skörda sin gröda eller ej. Behovet av
ett skördeskadeskydd, för exempelvis spannmål, är
således betydligt mindre i dag jämfört med situatio-
nen innan Sveriges medlemskap i EU.
Sverige har som mål att reformera den gemen-
samma jordbrukspolitiken. I samband med en sådan
avreglering kan jordbrukarnas behov av olika former
av riskhanteringsinstrument för att skydda sina in-
komster komma att öka. Det är inte uteslutet att det
kan bli nödvändigt med statlig inblandning om mark-
naden inte skulle lyckas med att erbjuda de lösningar
som det kan komma att finnas behov av. I nuläget,
med nuvarande jordbrukspolitik, avser jag dock inte
att vidta några ytterligare åtgärder för att enskilda
lantbrukare som drabbas av skördeskador ska få er-
sättning.