Fru talman! Jag hade inte tänkt gå upp i den här
debatten egentligen, men jag känner mig nödsakad att
säga några ord.
Det här är en situation som vi faktiskt får vänja
oss vid. Vi har klimatförändringar. Vem som är an-
svarig för det kan diskuteras. Vilka som ska kompen-
seras för det kan verkligen också diskuteras. Vi har
fått en annan vädersituation i norra Sverige. Jag
skulle kunna tänka mig att det under vår livstid kom-
mer att bli betydligt värre. Vi måste naturligtvis fun-
dera på hur vi ska hantera det. Från Miljöpartiets sida
har vi föreslagit ett klimatkonto som kanske kunde
användas när människor drabbas. I det här fallet låter
det som att man talar om de drabbade som några som
inte har kunnat påverka situationen, men så är det
inte. Förr i tiden hade man marker som naturligt över-
svämmades på våren. Man hade diken som gjorde att
vattnet kunde ta vägen någonstans under någon må-
nad för att så småningom rinna ut. Det skapade dess-
utom en dynamik, en fin biologisk mångfald i od-
lingslandskapet. I dag är det raka diken. I mångt och
mycket är det tekniken som har spätt på problemet.
Lantbruket har i det här fallet också bäddat för att vi
har svårare att tackla det problem som just nu disku-
teras.
Jag vill med detta inlägg säga att det kanske inte
bara är en bov i dramat. Det är flera aktörer som
måste fundera på hur vi ska få tillbaka ett landskap
som klarar av att periodvis hålla en hel del vatten så
som landskapet klarade förr.