Fru talman! Jag kan hålla med både Eva Zetter-
berg och Marianne Andersson om att det är viktigt att
vi sätter en hård politisk press på Marocko för att man
ska acceptera en folkomröstning om Västsahara. Det
här gör också Sverige, som ni båda vet, och vi gör det
inom EU. Det har t.ex. varit uppe till diskussion flera
gånger inför EU-Afrika-konferensen nästa år. Här
sätter vi en hård politisk press både från Sverige och
från andra regeringar i EU.
Däremot tycker jag fortfarande att det är viktigt
att göra detta på rätt sätt. Det skulle vara en tveksam
politisk signal att just nu, när vi ser att Marocko har
påbörjat en mer demokratisk process och gjort en del
framsteg, välja att t.ex. ställa in biståndsavtal eller
skära i handelsöverenskommelser. Dessutom tror jag
tyvärr att det är Spanien som är mest intresserat av
nästa handelsöverenskommelse, så det drabbar nog
inte Marocko så hårt om det inte blir någon ny han-
delsöverenskommelse.
I gengäld får vi ha en desto hårdare fortsatt poli-
tisk diskussion och politisk press på Marocko för att
man ska acceptera folkomröstningen och acceptera de
krav som vi ställer från EU:s sida.
Det här är kontakter som sker på regeringsnivå
naturligtvis, med de exempel som Eva Zetterberg
tidigare tog upp, men också på partinivå. Jag har
genom mitt parti haft ett antal kontakter med Polisa-
rio och därmed också kunnat framföra det i relatio-
nerna med Marocko.
Jag tror också att det för framtiden är vanskligt att
göra jämförelsen med Östtimor. När det gäller Väst-
sahara har man förutsatt att det är FN som ska ha
både den civila och den militära makten under över-
gångstiden. Det är en stor skillnad gentemot Östti-
mor, där FN tyvärr inte hade den militära makten
under övergångstiden.