Fru talman! Jag börjar med att instämma med in-
terpellanten. Det var bra att Eva Zetterberg tog upp
denna interpellation. Det är viktigt att markera det
breda stöd som finns i Sveriges riksdag och bland de
politiska partierna när det gäller Västsahara.
Oavsett orsaken till konflikten i El Ayun kan vi se
väldigt allvarliga tecken efteråt. Både marockaner
och västsaharier dömdes efteråt, och dessa domar
strider definitivt mot alla tolkningar som kan göras
när det gäller mänskliga rättigheter.
Men i övrigt är det viktigt att framhålla att Ma-
rocko ändå har tagit glädjande steg framåt i en demo-
kratisk process. Jag har också med glädje noterat att
justitieministern har sagt att man ska se över de do-
mar som fälldes efter oroligheterna och som strider
mot mänskliga rättigheter.
När det sedan gäller folkomröstning är det klart
att det är framför allt Marocko som har varit ansvarigt
för problemen med identifieringen och hela processen
med att få en röstlista.
Vad kan man då göra åt detta? Ja, det är viktigt att
vi fortsätter att satsa på Minurso. Här måste också FN
se vad man anser är möjligt och realistiskt att göra.
Utan att utdela några löften i talarstolen i dag ser
jag positivt på de förslag som jag vet har kommit in
från folkrörelsehåll och som framför allt har sänts till
Sida. Jag är övertygad om att Sida, precis som man
tidigare har gjort, ser positivt på de här förslagen och
vill ha samma inriktning. Det handlar både om att
kunna hjälpa till när det gäller röstlängderna och om
att kunna få dit valövervakare som kommer i god tid
och är där under en mycket lång period, precis som ni
båda har påpekat. Jag vet att det finns flera frivilliga
organisationer som redan har anmält sitt intresse till
Sida, och det är väldigt bra.
Vad kan då Sverige göra? Ja, Sverige har tillhört
de aktiva länderna när det gäller att ge humanitärt
bistånd, att ha civilpoliser på plats och att se till att
minröjare kan underlätta en folkomröstning. Vi har
också garanterat att vi ska vara med och se till att det
finns valövervakare. Sedan fortsätter vi naturligtvis
att driva på både direkt gentemot Marocko och inom
EU för att påverka Marocko att acceptera folkom-
röstningen och få en lösning på den här långvariga
konflikten.
Jag tror dock att när det gäller påtryckningarna på
Marocko ska man i första hand försöka få till stånd en
fortsatt dialog. Vi hoppas att de positiva tecken som
vi har fått från Marocko under det senaste året, på
demokratiska framsteg och på en ny Västsaharapoli-
tik, ska göra Marocko mer mottagligt för Sveriges
och andra länders påtryckningar när det gäller att
Marocko måste acceptera en folkomröstning. Jag tror
mer på en dialog än på att t.ex. helt ställa in EU:s
samarbete eller EU:s bistånd.