Fru talman! Den här interpellationen har tillkom-
mit utifrån ett mycket oroande läge för Västsaharas
befolkning, men den är också ett uttryck för ett starkt
intresse här i riksdagen och från samtliga riksdags-
partier där vi agerat bl.a. genom en flerpartimotion
som undertecknats av representanter från samtliga
partier.
Det finns ett brett stöd i Sverige för att agera inför
folkomröstningen i Västsahara. Det finns dessutom
ett starkt stöd från många folkrörelser och enskilda
individer. Det är också glädjande att det finns ett stöd
från den svenska regeringen. Men jag måste ändå
tillstå att jag känner en viss besvikelse över att det
engagemang som utstrålas i det här svaret inte är så
väldigt starkt, men det kan ju förändras.
Den direkta orsaken till interpellationen är som
har framgått väldigt tydligt de händelser som ägde
rum i El Ayun, huvudstaden i det ockuperade områ-
det, den 23 september 1999. Två studenter dödades
och 40 personer skadades. Av dem som skadades togs
merparten inte emot på sjukhus, så de fick alltså inte
den vård som de behövde.
Vi kan tvista om bakgrunden till oroligheterna,
men det står ändå väldigt klart att det är västsaharier
som har demonstrerat och att det är marockansk polis
och militär som har ingripit med mycket brutala me-
toder. Jag tror att det är bra att se den här situationen
som ett tydligt exempel på bristen på öppenhet och
bristen på möjlighet för omvärlden att faktiskt se vad
som har hänt och vem som har gjort vad. Bristen på
fria medier och bristen på yttrandefrihet är ju uppen-
bar. Det kan också medverka till att vi har olika källor
och inte hade någon direktkontakt på plats när detta
hände.
Fru talman! En central fråga i interpellationen
gäller identifieringsprocessen, och den är starkt för-
senad, det vet vi. Det är tveksamt om folkomröst-
ningen kan äga rum i juli år 2000. Men det förvånar
mig ändå att regeringen anser att båda parter har skött
sig lika illa och inte skött sina åtaganden enligt
Houstonavtalet. Det är inte den bild som jag har.
FN:s generalsekreterare lämnade en rapport till
säkerhetsrådet den 28 oktober i år där det framgår att
det inte går att genomföra identifieringsprocessen
utan ett tillskott på 36 personer. Vi känner också till
de betalningssvårigheter som föreligger. Det finns ett
underskott när det gäller betalningen till bl.a. perso-
ner i Minursostyrkan. Vi vet att FN har dåligt med
pengar.
Det har kommit upp ett förslag från folkrörelserna
som jag tycker är konstruktivt. Det går ut på att Sve-
rige skulle kunna erbjuda sig att utbilda och finansie-
ra en grupp på ca 40 personer som under FN:s mandat
skulle utföra och bidra till att slutföra indentifierings-
processen. Det är ju ett massöverklagande som har
skett. Jag begär inget svar i dag av utrikesministern
på den här punkten, men jag vill att utrikesministern
tar med sig detta för att så snart som möjligt kunna
lämna ett besked.
Fru talman! Det är givetvis väldigt glädjande att
regeringen redan har avsatt medel för valobservation
under folkomröstningen. Men jag vill också fråga om
regeringen har hunnit se på det projekt som folkrörel-
serna har tagit fram. Det går ut på att man från folkrö-
relserna på ett tidigt stadium ska kunna vara med i
processen inför och under folkomröstningen.