Fru talman! Varför lyfter Kristdemokraterna upp stabila relationer enbart i detta sammanhang? frågar Gunvor G Ericson. Hur kan man ställa en sådan fråga? Lyfter vi inte upp vikten av stabila relationer i väldigt många sammanhang? Det är viktigt för oss.
Vi talar om stabila relationer, och man talar om diskriminering och så vidare. Det är inte diskriminering för att man vidhåller att det finns vissa fenomen som kan ha olika namn och olika innehåll. Vi talar om stabila relationer. Jag tycker att det helt enkelt är önskvärt att en man och en kvinna som förorsakar ett barns tillblivelse också gemensamt tar ansvar för barnet. Det tycker jag är önskvärt.
Sedan går det inte alltid av skilda anledningar, och då får man självklart lösa det och stödja de möjligheter som finns för att hitta det som är bäst för barnet. Det är dock ingenting som hindrar att man i dessa sammanhang har ett önskestråk om stabila relationer som ger trygghet.
Nu sade Marianne Carlström, och jag befarar att Gunvor Ericson tycker detsamma, att det inte är familjerna som ger barnet trygghet utan att det är riksdagen och annat. Men vi tror på familjens uppgift, och vi kommer att säga det om och om igen. Jag tror också på den forskning som kommit fram till att familjen har ett oerhört stort ansvar för den grundtrygghet som ett barn får med sig.
Vad menar Gunvor Ericson egentligen? Vad ska människor ha för ansvar för de barn de sätter till världen? Ska människor ha något ansvar över huvud taget?