Fru talman! Jag vill allra först yrka bifall till reservation nr 2, men jag står självfallet bakom övriga reservationer som Kristdemokraterna har i betänkandet.
När jag hörde på det tidigare anförandet satt jag och undrade om vi är här för att diskutera och debattera en samhällstendens eller om det gäller det som intresseorganisationers företrädare står för.
Jag ska försöka att anlägga en bred aspekt på det betänkande som vi har framför oss i dag. En del har ni hört tidigare. Annat har jag kanske inte varit tydlig med när jag har hållit anföranden i dessa frågor.
Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål är omsorgen om barnen. Alla barn har en naturlig rätt att bli omhändertagna och omvårdade av sina biologiska föräldrar, alltså de som är orsaken till och ansvariga för barnets tillblivelse och existens.
Vi Kristdemokrater hävdar med bestämdhet att barn behöver och har rätt till en manlig och kvinnlig förebild samt till sina biologiska föräldrar. Även om inte alla barn har kontakt med både sin mamma och sin pappa ska staten inte medverka till familjebildningar där barn från början berövas rätten till en av sina föräldrar.
Att bli förälder är ett starkt behov, men det är ingen rättighet. De flesta vuxna känner en längtan efter att ha barn att vårda och vara förebilder för. Behovet av att ge det mest värdefulla i livet till nästa generation är så starkt att det ofta blir en del av identiteten.
Det är därför naturligt att ofrivillig barnlöshet kan bli nästan outhärdligt för många människor. Det skapar en känsla av att det viktigaste i livet saknas. Ändå tror vi kristdemokrater på devisen om rätten till förälder och inte rätten att bli förälder. Vi sätter barnet i främsta rummet.
Enligt barnkonventionens inledning är familjen den grundläggande enheten i samhället. Familjen är den naturliga miljön för alla dess medlemmar och särskilt för barnets utveckling och välfärd. Därför ska familjen ges nödvändigt skydd och bistånd så att den till fullo kan ta sitt ansvar i samhället.
Fru talman! Jag anser att vi inte med tillräcklig tydlighet har lyft fram familjens ansvar och betydelse. Många av de problem som vi ser i samhället i dag - däribland ungdomsbrottsligheten - är ytterst ett resultat av en familjepolitik som har förts av det maktbärande partiet Socialdemokraterna.
Barn har rätt att få växa upp i en trygg familjemiljö som är präglad av lycka, kärlek och förståelse. Av all tillgänglig statistik vet vi i dag att äktenskapet är den bästa förutsättningen för familjestabilitet. Den nära relationen i en familj är en god förutsättning för att barnet ska uppnå en harmonisk utveckling av sin personlighet.
Frågan är varför vi i varje parti i dag ska ge så mycket kraft - trots allt är jag glad över att Socialdemokraterna har en viss tröghet, lite betänksamhet och reflexioner i den här frågan - åt en fråga som i realiteten ändå fungerar bra i relation till andra frågor i samhället. Men hur mycket arbetar vi med frågan på vilket sätt vi ska stödja och hjälpa familjerna så att de blir en ännu bättre organisation för den unga generationens uppväxande?
Under de senaste decennierna har man i stället försvagat familjens betydelse i samhället. Jag har aldrig krävt något från den här talarstolen, men i dag kräver jag en utvärdering av vad de senaste fattade besluten inom familjepolitiken har inneburit för det goda samhället där alla människor är trygga. Har människor fått det bättre i vårt samhälle för att vi har gjort dessa ingripande förändringar när det gäller människors livsförhållanden, familjesituationer och annat? Eller kan det rentav vara så att en hel del människor har fått det sämre, om man ser till det breda spektrumet? Vi behöver ta reda på det.
Fru talman! Jag protesterar mot alla förändringar som görs för att ändra det som fungerar bäst samtidigt som vi åsidosätter ansträngningar mot det som inte fungerar i vårt samhälle.
Jag har ägnat mig åt en del studier på området. Jag vet till exempel att barn som växer upp med stabila relationer i familjen har större möjligheter till framgång i skolan och att klara vuxenlivets utmaningar. Jag vet också att barn som kommer från splittrade familjebildningar har större tendens att utsättas för risker att till exempel hamna i kriminalitet.
Jag var nyligen på ett besök i Rio i Brasilien. Jag vill verkligen inte lyfta fram Brasilien som ett föregångsland för Sverige, det är inte det jag avser. Men på en punkt tyckte jag att det var intressant. När barn och ungdomar hamnade i kriminalitet dömdes föräldrarna att aktivt delta i de åtgärdsprogram som upprättades för dessa barn. Därmed lyckades man åtminstone - om än i liten skala hitintills - få ihop familjerna och få familjemedlemmarna att känna ansvar för varandra.
Vi behöver fri- och rättigheter i en familj. Familjerna måste ha större möjligheter att bestämma. De måste också få lov att ta ett aktivt ansvar i samhället för att man ska råda bot på en hel del av de problem som finns i dag.
Min mor är tyvärr väldigt sjuk. Vi är många i familjen som tar ansvar för henne. Men det hade kanske inte varit lika enkelt om vi inte hade levt i en familj under många år. Människor som lever alltför splittrade liv med kanske 10-15 familjebildningar kan av självklara skäl inte ta det ansvaret, inte ens på ålderns höst.
Till varje barn som ser dagens ljus skulle jag vilja säga: Här får du en familj att växa upp i och leva med. Den kommer att finnas i ditt liv som en trygghet när allt möjligt annat förändras.
Vi kommer aldrig att nå det samhället. Det kommer alltid att finnas situationer där familjer av skilda skäl inte kan hållas samman, men det hindrar inte att vi har en bild av vad som behöver stärkas för att man ska få en ökad trygghet i de nära relationerna. De flesta av oss kan bara gå till oss själva. Vad har det betytt i vårt liv att vi har haft trygga, nära relationer?
Barnkonventionen talar om att man ska ge familjer nödvändigt bistånd och nödvändig trygghet. Det behöver inte barnkonventionen göra, för det kan jag och många andra också göra. Det behöver vi alla göra. Vi kan ge unga föräldrar och familjer betydligt bättre förutsättningar att klara av sina relationer än vad vi gör i dag.
Fru talman! Vi bör ägna oss åt att stärka familjerna, att hitta lösningar på problemet med de många splittrade tendenser som finns, snarare än att ge oss på grundelementa som ger trygghet i samhället.
På grund av det jag nu har sagt är det av stor vikt, anser jag, att äktenskapsbalken lämnas orörd i nuvarande form, så att äktenskap även fortsättningsvis ska ingås av man och kvinna.
Kristdemokraterna har röstat emot en utredning. Nu kommer en utredning till stånd. Jag vill med intresse följa den, och jag hoppas att man i ett bredare perspektiv lyfter fram vad det här betyder för familjebildande, vad det betyder för barnen. Är det bara i vissa sammanhang som vi ska sätta barnen i främsta rummet?
För samhället finns det starka skäl att göra allt för att stärka äktenskapet som en varaktig relation mellan en man och en kvinna och utgångspunkt för familjen. Det gör vi för barnens skull.
Det finns en rad andra ställningstaganden som Kristdemokraterna har gjort både när det gäller vigselrätten och när det gäller andra delar. Det finns tydligt beskrivet i vår reservation nr 2 i betänkandet, som jag också har yrkat bifall till. Men här i dag vill jag särskilt lyfta fram det angelägna i att stärka det som behöver vara starkt för att vi i framtiden ska få ett så bra samhälle som möjligt.